I god tid innan jag skulle till mastkranen, startade jag motorn. Den puttrade på så glatt och trivsamt medan jag hängde ut fendrar. På väg (kan man säga det på sjön?) till kranen började Yalmar konstra. (Motorn är av märket Yanmar, så jag försvenskar och döper den.)
Till bryggan kom jag och la till helt snyggt. Ingmar fanns där för att hjälpa mig.
Vi förberedde genom att ta ur saxpinnar från vantskruvarna samt skruva upp dom på ena sidan, så att det bara skulle bli att dra ut sprintarna, för att få loss dom. Jag gjorde en stor ögla runt masten att fästa lyftkroken i.
”Allt väl? Då kör vi.”
Jag tar bort sprinten från förstaget och är på väg med det upp på bryggan då Ingmar ropar att det är något som är fel. Jag vänder mig mot honom och ser hur masten far bakåt och kraschar ner på bryggan. Ingmar ligger under, men har inte gjort sig illa. Tack o lov!
Vi klättrar upp på bryggan och inspekterar skadorna. Vindexen i toppen har fått sig en törn. Ena vantspridaren och dess fäste har knäckts, men för övrigt kan vi inte se något galet.
Det är nog på sin plats att jag kontaktar scouterna och försöker klara knop-och-knut-märket. Det var jag som inte fixade repslingan. Knopen gled upp. En pålstek och en råbandsknop, men repet var fuktigt, så kanske det var det som orsakade det hela.
Masten finner sig väl till ro bland sina likar.
Jag luftar bränslesystemet och, si på den, motorn startar och funkar klockrent tillbaka till sin plats.
Om två dagar är det upptagning…..
Nu ska jag montera kompressorn till kyllådan, som ligger under locket i hörnet på bänken.
Det blev ett byte till en bättre kyl, då jag var tvungen ta bort bänkskivan, för att kunna lyfta ur motorn. Det är lite mixter, men nu ska det bli bra.