Utanför StorJungfrun lossnade övre delen av vindrodret. Vinden följde inte SMHI:s rekommendation, utan tog i mer. Vågorna kom från SO och hade haft tid att bygga upp ända från Polen. Jag ändrade riktning från Öregrund till hamnen på StorJungfrun.
Det var lugnt med personalen. Där fanns ju en elektrisk rorsman kvar i livet. Han hade varit beredd i flera år, då jag endast intresserat mig för hans rival.
Det gick bra i flera dagar. Allt var frid och fröjd tills det började regna. Precis som innan jag monterade vindrodret kapitulerade han för lite regn. Det lilla fönstret ovanför displayen tog in vatten även nu, efter att ha varit på service.
Resten av sommaren blev tuff för en ensamseglare utan någon hjälp. I Öregrund styrde jag in på läsidan av båtmacken, klev iland och sträckte mig efter en förtöjningslina på bryggan. Jag nådde den inte. Tappade greppet om båten, som drogs med av vinden bort från mig och jag stod där som ett fån i ett par sekunder.
Jag hoppade så långt jag kunde efter båten för att få tag i den. Det lyckades inte.
Där låg jag i vattnet fullt påklädd, men utan flytväst. Moderna båtar är så höga att det inte går att komma ombord utan stege och allra helst inte med flytvästen på.
Sen skiljde denna sommar sig inte så mycket från andra. Jag ska leta lite bilder i kamera och mobiltelefon, så får vi kanske njuta av dom senare