Författare: KarlMagnus

Pratade med gubbarna igår om att proviantera. Dom rekommenderade butiken på Ingmarsö. 8 distansminuter senare la jag till i gästhamnen. Där kom en mycket trevlig dam och mötte mig. Jag fick veta att affären låg på andra sidan viken och att jag fick låna en roddbåt. Jag promenerade, doctors orders, 20 min var väg. Affären var bra, men ”parkeringsavgiften” i gästhamnen kostade 60 kr. Övernattning kostar 250.

Jag drog igång järngenuan och for mot Finnhamn.Där finns en naturhamn på Jolpan med öglor i berget

 

 

På vägen (stigen) genom skogen till byn fann jag den här lekplatsen för vuxna barn. Den  såg häftig ut!

Restaurangen såg ganska sunkig ut på utsidan, men var fräsch o fin inuti. Strömmingen var vacker och god.

 

Öl från Nynäshamns Ångbryggeri.

Mycket knaprigt knäckebröd med vispat smör med salt och ”något purjotjosan”

 

 

I går var jag på Verkarna, en klubbhamn tillhörande Årsta båtsällskap. Oj, så fint. Klubben ägde ön och hamnen var som en skyddad lagun och den angränsande marken var som en trädgårdstomt med blommor och gräsmatta.

Saken var den att jag valde komma hit var för dom har en bastu. Då jag kom till bastun på kvällen var där 80 grader. Jag la in några vedträn, som jag brukar göra på Höga kusten, sen gick jag ut och klädde av mig. Åter i bastun efter några minuter visade termometern 100. Aggregatet var så in i den effektivt. Jag har aldrig varit med om dess like. Otroligt skönt och behövligt.

I morse fick jag meka igen. Det var vattenpumpen som spökade. Det ser ut att vara nära gängpaj på bultarna som håller fast den. Efter ca timmen for jag till Dalarö.

Tror det här är min bästa bild av monumentet

 

 

 

 

Undrar om pojkarna är frivilligt i den lilla släpjollen??

I Dalarö tankade jag  för första gången på en båtmack. När jag redan var var i civilisationen passade jag även på att tömma toatanken.Om jag beskriver det på ett lite vulgärt sätt, var det (ja, just det) skitlätt.

Det var en  liten jungfrufärd med pysslet i hamnen. Sedan bar det iväg norrut över Jungfrufjärden till Nämdö. Jag hade fått för mig att här skulle finnas brygga, handelsbod o bastu. Det enda jag fick tji. Det var ca 3 – 4 m/s medvind nästan hela dagen. Där hade varit på siin plats att ligga och sola på däck. I morgon siktar jag på att finna en bastu

I morse stod jag inför valet att stanna i min skyddade hamn eller ge mig av norrut. SMHI hade gått ut med kulingvarning för norra Östersjön, men samtidigt  talat om att det skulle mojna till 3 – 4 m/s. (Det var väl en sån där kluringvarning) Vi var ett par båtar, som drog iväg. Jag styrde kosan till Muskö och Älvsnabbenmonumentet. Ny brygga och lätt att förtöja, men oj så mjölksyran rann till på turen uppför berget.

Viken här nedanför var från 1520 fram till mitten av 1600-talet  samlingsplats för svenska flottan. Även Wasa skulle varit med vid mobiliseringen 1630, men kom ju inte så långt. Härifrån seglade Gustav II Adolf i juni 1630 med 23 fartyg och 15000 soldater. Dom fick vänta i 3 veckor innan ”vinden fogat sig”. SMHI hade inte visat att huvudsakliga vindriktningen i juni är sydlig

1719 och 1743 låg här ryska galärflottor. Första gången brände dom vad de kom över. Andra gången hjälpte dom oss mot danskarna.

1854 låg en stor engelsk flotta med bl.a linjeskepp här inför drabbningar med ryska Östersjöflottan

I våra dagar finns här hemliga båthus för svenska jagare

Ryssarna är ju varit här ofta (!?!?!)  och göt sig hemmastadda. Dom har haft med sig mjöl och gjort sitt bröd i mycket enkla stenugnar, sk ryssugnar, som man kan se lämningar efter på många av öarna häromkring.

Efter servicen av motor i förrgår skulle jag bestämma destination. Nordlig vind och regn ger ett naturligt val: söderut och en bra skyddad hamn.

SMHI spår medelvindar på 10 sekundmeter i dag och 8 i morgon dessutom från fel håll. Tre dagar ombord. Tur jag är ensam! Fast ändå. Det hade blivit en bra övning i tålamod med andra.

Om två dagar börjar jag ”klättringen” mot norr. Enligt statistiken är den förhärskande vindriktningen sydlig. Må statistiken gälla!

Den gångna veckan har jag haft en förstärkning av bemanningen med tre olika intresserade krafter.
En mycket läraktig, en väldigt på alerten att klara sig själv och en som inte gillar att seglet slår och vågorna går.

Allt funkade bra med hundarna. Det var dock att ta i att köpa flytvästar åt dom. Sylle låg helst längs in i stickkojen under sittbrunnen och Viggo fick inte gå upp från ruffen. Vi vet ju inte vad han  är kapabel att hitta på. Vi kallade in honom från däck dit han smitit några ggr. OK med ett handtag på flytvästens rygg, men det är bättre att förebygga…

 

 

Men trygghet går att finna hos matte

 

Då ryssarna var här på 1720-talet låg deras flotta i det som senare blev Ryssviken. För att inte låsa in sig själva i viken muddrade dom det som sedan kallas Ryssundet.

Där gick vi genom. Det är smalt och vi fegade med motor. Vi klarade det galant, då det nu ska vara muddrat till 2 meter

Vi kommer fram till Utö midsommardagen Det är ”knökfullt” i hamnarna, men vi finner en plats på södra bryggan mellan en IF-båt och en stor motorbåt. Vi har fått se vad våra skattepengar går till. En Viggen-rote gjorde ett helt varv runt Nynäshamn innan vi for. På Utö såg vi en polisbåt,  en polisbil och tre patrullerande poliser. Viggenplanens närvaro föörsstår jag, men alla dess poliser för att hålla ordning på oss är tyvärr nödvändigt innan öl-koman slår till.

Efter att i Dalarö blivit lämnad av familjen. Bytte jag drivremmar till generator och vattenpump. Det är ganska lättmekat. Olje-påfyllning och -sticka finns också direkt innanför trappan ner till ruffen.

SO Nynäshamn ligger Nåttarö. Hit kan man ta sig med skärgårdsbåt, som lägger till vid restaurangen. Om man kommer med egen båt kan man ligga vid samma brygga om man är restauranggäst.

Då jag kom in bland kobbar och skär straxt innan ön, föll dimman över mig som en blöt säck. Sikten var stundtals under 100 meter. Jag kunde höra Gotlandsfärjan hoa i fjärran. Det hade varit mycket prekärt utan moderna hjälpmedel såsom GPS. Fram kom jag och fann en fin-fin brygga längst in i Östermar fladen på norra delen av ön.

Snorkelled. Jag har läst om det, men det är inget för mig. I vattnet gör jag som Ronja; aktar mig för att drunkna.

 

Detta är mera för mig. Drottninggrottan.

Gustav II Adolf dog 1632, hans gemål illtrivdes i Sverige och på sin väg till Kristian i Danmark sökte hon sin tillflykt till denna grotta i väntan på bättre segelväder. Ja, ja. Det har i alla fall givit många besökare motion att titta hit. över sandiga tallmoar.

Storsand, med några badare. Ett gäng tonåringar som eggade varandra att också doppa huvet i det 14-gradiga vattnet.

På morgonen tänkte jag stanna till på Sandskär. Från denna ö till Järflotta kan man vada över. Nu reagerade jag först när jag passerat ön, så det får bli en annan dag med varmare vatten. Nu är det inte så mycket mer är 12 – 15 grader. Jag ska ju njuta och inte måsta vara så maccho.

Nynäshamns gästhamn kan ta emot ca 300 båtar. Nu var där kanske 50 – 60 st. Jag träffade några finska seglare i bastun. Det var länge sedan jag varit i en bastu, så även här var det läge att njuta, varför jag ganska snart letade mig ut genom dimman till duschen.

Det blåa sträcket? Jag frågade en nynäshamnsbo. Han sa att det fanns två, ett grönt och ett blått. Det var målat runt staden för att hjälpa passagerarna på kryssningsfartygen hitta tillbaks till sitt fartyg. Det stärker min teori att pengar föder idioti.

Nu när jag är i civilationen ska jag passa på och ta prov för att rätt dosera mitt Waran. En baggis tänkte jag. Bara att gå till hälsocentralen och bli stucken. Men ack nej, detta skulle ha planerats inför semestern, men Gunilla, hemma på lassa, fixade ner en remiss, så det löste sig. Det tog bara fem timmar, men det får jag ta för att ha de bra. Någon kontakt med nätet hade jag inte i stora staden, varför jag passar på nu när jag är på Nåttarö

Den här lilla sjöjungfrun både välkomnade mig och vinkade adjö. Då jag först såg henne förstod jag inte riktigt vem hon var. Någonstans i bakhuvudet dök Skylla och Karybdis upp, men dom var ju i Medelhavet. Den här lilla tösen var kanske släkt med dom. På vägen in insåg jag snabbt att hon var ett fatalt fruntimmer, som jag ska akta mig för.

 

Jag var lite orolig att få möte i kanalen. Det har skrivits en del om hur det är att fara igenom. Man ska tuta och lyssna mm. Jag kunde se genom kanalen. Det var trafik där, men vi skulle åt samma håll, så jag tuffade på i lagom 2 knop. OOOPS det föll ner några tallkottar på däck. Ja, det var ju också en sak man skulle se upp med (både bokstavligt och bildligt). Alla grejor i masttoppen var kvar efter passagen, som tur är. Straxt efter kanalen hittade jag en bra klippa att förtöja vid.

Straxt efter jag börjat dagen gick jag genom Djupsundet. Jag har en kärlek till smala sund. I tonåren seglade jag på Västkusten och där fanns många spännande sund att erövra. Nu blev det ingen bild där det är som smalast, då jag var fullt upptagen med att följa två enslinjer. Helt i min smak. På väg in i sundet började det skrika från ett motorlarm. PANIK i bygget! Leta fram instruktionsbok! Det var ett larm, som gick på då motorn inte fick någon kylning. Jag lät den svalna en stund och sedan var allt frid och fröjd.

Imorgon blir det ännu en kanal, Draget kanal, straxt söder Nynäshamn

Under dagen varierade vädret och vinden kraftigt. Vi höll mellan 5 och 7,5 knop mest hela tiden. Härlig segling!

Södertälje BåtSällskap har den här stora välordnade hamnen under sina vingar. Där finns säkert 60 – 70 bryggplatser. Nu var vi endast 7 båtar, så det fanns gott om plats att ligga långsides. Under eftermiddagen provade jag jollen. Den är lätt att ro och kvick och trevlig att segla. Vricka gick inte då årklykan inte passade riktigt.

Fifång är ett naturreservat. Här finns mycket att titta på. Med lite tur kanske jag får se en havsörn