Författare: KarlMagnus

I natt låg jag vid en av SXK:s bojar (SvenskaKryssarKlubben) .Det var enkelt om man inte skulle iland. Det var det som var tanken med lill-jollen, men den är inte använd på det viset, så det är ett klart felköp.

SMHI lovade uppehåll och N vind. Det stämde bra med den avvikelsen att vinden var 2 till 3 ggr starkare än de utlovade 2 m/s. Det störde mig inte alls, men den kunde varit mera ”foglig”, som Gustav II Adolf sa inför avresan till Tyskland och 30-åriga kriget.
Sverige ”lutar” ju lite mot NO och om vinden är nordlig, känns det så illa att kryssa, eftersom man då seglar rätt ut mot Finland då och då. Seglatsen blir ju också längre, ca 25% om inte mer.

Passerade Storjungfrun och Prästgrund, vilka båda jag velat besöka. Den senare kommer jag dock inte in i med min båt, då den går för djupt.

Tänk så mycket lättare det är med analog navigering. Min skärm är liten och ger ingen bra överblick, så det gamla hederliga sjökortet är ett måste.

Om jag har lite tumme med Eol, den grekiska vindguden, eller var det den romerska , blir det S-vall i morgon.
SKANDAL att ingen gjort i ordning bryggan på Brämön. Den har kapsejsat. Första gången jag såg den på håll, trodde jag det var ett hopp för vattenskidåkare. Hela bryggplanet 15 m lutar kraftigt mot havet. Bryggan är en jättestor betongklump som lagts ovanpå en massa järnprofiler, nerkörda i  botten. Det vet väl alla (?) att järn inte mår så bra just i gränsen mellan luft och vatten

Men mitt emot på fastlandet finns ett museejärnverk där det finns en fungerande brygga. Galtströms järnbruk

Just nu ligger jag långsides en brygga. Oftast, när det än flera båtar, måste man ligga med fören mot bryggan och ankarlina i aktern. En fender (puttifrånkudde) låter som en liten ängslig hund, som saknar sin husse. Det kan jag stå ut med, men inte fallet som hänger inuti masten och slår.

Vädret blev klart bättre än befarat. Det kom några små regnstänk, som jag inte låtsades om. Vinden var också gynnsammare. Det blev 22 nM upp till Ängskärskatens gästhamn, där jag på lite krokiga vägar fick träffa Roine.

Vi konstaterade att dom vänstra originalbultarna var av alltför mjukt järn. Roine for hem och kom straxt tillbaka med dom högra. Nu ska det väl åtminstone gå att få vattenpumpen att sluta röra sig i justeringen.

Här syns de nya bultarna på plats.
Inget mer akutmekande hoppas jag. Trodde aldrig jag skulle bli oljig om händerna när jag skaffade segelbåt.

I morgon ska jag förbi Fågelsundet och sedan är jag ute på Gävlebukten. Redan norr om Öregrund blev det färre båtar. Jag kunde räkna dom på tummarna. Stockholmarna ger sig inte längre norrut.

Dagen har varit helt suveränt fin. Sol och ca 4 knops fart.
Jag passerade Svartklubbens fyr. Söker man på Svartklubben hamnar man bara i Sthlm. Vad menar dom, månne? Vässarö passeras. Där konfirmerades jag som sjöscout och nu har jag funnit en fin natthamn på Tolvöresgrundet.
Tänk vad priserna varierar, från 350 kr i Furusund till detta.

I morgon blir det regn från kl 6 till 12 och jag försöker komma till Öregrund. Sedan på måndag och tisdag blir det uppehåll. Siktet är inställt på Eggegrund på måndag Storjungfrunpå tisdag, Hudik på onsdag Sörgårdsviken (S-vall) på torsdag, Bönhamn fredag och Näske på lördagen. Spännande att se om det håller.

Det är ca 20 nM Arholma Grisslehamn, så jag startade kl 9. Det skulle enligt prognosen blåsa 3 – 4 m/s från NO. Det gjorde det och det var mestadels en mycket stadig vind. Båten skötte sig i stort sett själv, så jag kunde göra något vettigt(?) Det tog 5 timmar. Här får man, från hamnkontoret, en fribiljett Eckerö tor, vilken jag ska utnyttja i morgon. Kl 10 från G-hamn och 18.30 från Eckerö. Jag vill se om jag kan se Signilskär från färjan. Där hade postroddarna en viloplats på vägen till Mariehamn. Sedan kom där att bli en telegrafstation.

Denna svenska uppfinning var en förbättring av en fransk kunde  visa 1 024 kombinationer. Systemet bygger på ett binärt system med 10 signalelement. Det gick att skicka ett meddelande från Sthlm till H-fors via G-hamn, Signilskär och Eckerö på bara några timmar.
1794 började man bygga ut telegrafnätet i Sverige. Till en början var det strikt militärt, för att 1837 även öppnas för civil trafik

Alldeles utanför G-hamns hamn ligger Albert Engströms lilla skrivarstuga, underhållen och i mycket bra skick och då är det naturligt att förära honom flera platser med teckningar. Den här och några till är i ett trapphus ombord Eckeröfärjan.

 

 

 

Nu ser man att jag varit utomlands.
Vädret var strålande. Tiden alldeles för väl tilltagen, då jag inte hade någon plan för aktiviteter, men 5 timmar i en härlig miljö med båtar och badstränder

Då jag strosade runt bland båtar och båthus, såg jag den här snipan. Den kan vara en kopia av de gamla postbåtarna från Gustav Vasas tid. Man har en årlig festival och tävling där dessa båtar ska ta sig över Ålands hav medelst segel och åror.

Jag har en längtan att få komma till dessa trakter med egen båt, för att då besöka Signilskär.

Understen med det amerikanska spaningstornet och avlyssningskablar samt Märkets fyr.

Märket var utom synhåll, men jag hoppas kunna ta mig till dom här platserna om något år.
Märkligast av dom alla är den sistnämnda. Då Ryssland styrde och ställde över Finland byggde dom en stor fyr med vaktarbostad på denna klippa. När sedan Finland och Sverige såg över sina gränser på skäret upptäckte man att fyren låg på svenska sidan. Aj aj, hur löser man en sådan fadäs?
Jo, man drar om gränsen. Det går ju inte att bara bjussa finnarna på territorium utan att få något i gengäld. SÅ gränsen är dragen lite kors-o-tvärs över ön. Sverige lämnade ifrån sig lite mark och fick lika mycket i utbyte. Frid och fröjd!

Nu uppstår det intressanta. P.g.a gränsen nya snirkliga dragning kan man numera stå på svenskt territorium blicka VÄSTERUT och se någon som står i Finland. Det är värt en resa dit för att ta en bild

 

 

Att jag valde Lidö, var för att där finns möjlighet att tömma toatanken. Jag har ingen aning om hur mycket det är i den eller hur mycket den rymmer, så jag valde det säkra före det osäkra.
Toatömmaren var elektrisk, precis som i Nynäshamn och Dalarö. En manuell tömmare med pump går inte att bemästra ensam. MEN det var något elfel och krävde en elektriker. Ja, då får det bli Arholma och hamnen på östra sidan, där det finns en anläggning av sökt slag. Jättefin apparat på en flotte, vilket betyder att ingen ligger där längre än nödigt. Jag var ensam där och det är en handpump att manövrera. Även här fick jag tji.

Rodret las om med kurs Ahlmansviken på andra sidan ön eftersom den här hamnen var knökfull. Nya viken har flytbrygga och närhet till batteri Arholma, som jag ska göra ett besök på nu.

En kanon är på Arholma och den andra Ovanskär straxt österut. Ett batteri är två kanoner.) That’s it. Dom här pjäserna verkar vara de enda som är tillverkade för ändamålet. Ca 30 skott per min är klart de snabbaste jag hört om.
De ser nästan ut att vara släkt. Han vid datorn har suttit stadigt på sin post fr.o.m 1969. Lillbattingen kom in just nu.
Operatören kan se den lede Fi både på monitorn, vilken han tittar på nu, och radarn han har bredvid sig. I bägge fallen kan han med en enkel pedal avfyra skott mot sjö- och / eller landmål.

 

Det här skumögda trollet är bara fejkat: det är ett laserinstrument t:v och en kamera t:h. Dom ska hjälpa operatörerna att ”se”

Fantomen och jag är båda snabbare än tanken. I morse kom tanken ifatt mig efter ca en timme. Jag upplevde seglingen så tyst och trivsam. Plattläns, tystnaden och sol. JOLLEN ! Det var bara att vända tillbaka dom 6 nM (nautiska milen = distansminuter = Ca 6x 1,8 km)
Resten av resan var OK. Jag såg en färja från Silja Line på avstånd, inga ubåtar eller sälar, men ca en halv timme från Lidö kom det ett rejält regn

Att det blev Lidö och inte Fifång eller Arholma berodde på vinden. Fifång låg helt fel. (Sven Yrvind säger att om man har motvind, så är man på väg åt fel håll) Den förhärskande vindriktningen på ostkusten sommartid ska vara sydlig, men vindguden Eol är väl lite blåst eftersom han gör så här. I morgon fortsätter jag mot Arholma för att därstädes kika på kanonbatteriet. På Lidö gick jag till restaurangen för att äta strömming. Icke sa Nicke. Det blev en öl för 65 kr och en förrätt ”Variation på tomat” för 135:-
Jag siktade in mig på Bullens pilsnerkorv till varmrätt

Det hade blåst mycket från söder och ankarna hade draggat lite, men allt var bra. Det blåste lite när jag kom fram och Ahmed ville gärna skjutsa ut mig. Tack, tack.

Jag vadade iland och lossade båda förtöjningarna. Båten gled ut i vinden och jag tog hem det ena ankaret. Jag såg att Ahmed höll ett litet öga åt mitt håll, Han är väldigt snäll och hjälpsam, vilket visade sig när jag skulle ta upp ankare nr 2.
Från att ha varit fäst i aktern tog jag linan med mig till fören, för att få båten mot vinden. Det gick bra enda tills jag såg kättingen, som är sista biten till ankaret och ca en meter. DÅ tog det stopp. Jag orkade inte mer. Jag fick en deja vue- upplevelse från när jag sommaren före hjärtoperationen var i Snikviken på Ulvön och grannen hade lagt sin ankarlina över min och jag tog upp bägge ankarna på ca 15 kg. Nu är jag frisk och stark, så det var inget problem med kroppen utan med det jag fiskade upp med mitt ankare.

Jag jobbade och joxade på alla de sätt, utan resultat. Då, plötsligt kom Ahmed ut till mig. Vi mixtrade på men lyckades inget vidare, förrän jag tog båtshaken och försökte hugga odjuret, när Ahmed fått upp det till ytan. Det fungerade. Jag krokade i något, som var stelt och långt. Riktigt långt. Vi gissade på vatten- eller avloppsledning.  Möjligen elkabel. Det var bara det att den låg mitt i sundet och inte mellan ön och fastlandet.

Jag höll vidundret och Ahmed kunde kroka loss ankaret. Ja, vi löste problemet till slut. Ankaret kom upp och vi var eniga om att det hade varit ett riktigt bra äventyr.
Nu ska jag krypa ner i slafen och få lite sömn. Det blåser och guppar, men jag brukar kunna sova trots det.

I boken Hamnguiden läste jag att Spillersboda är en utmärkt plats för byten av besättningar. Bra bussförbindelse med yttervärlden, framför allt Norrtälje.
Jo, buss finns, en båtmack och en affär. Det verkar mest som världens ände.
I Furusunds gästhamn vill Promarina ha 350 kr per dygn. Tjena! Släng er i väggen!!

Allt detta mixtrande sker inför min resa till Östersund, för att se om staden och alla är kvar. Det är nog inte så många, som kommer ihåg mig nu, efter så här lång bortavaro.

Jo, jag hade sovmorgon i morse. Där var en båt kvar i naturhamnen, då jag drog igång motorn, för att komma ut.

Motorn startade så fint. MEN en varningslampa lyste och summern skrek. PANIK!!! Stanna motorn. Ta fram instruktionsboken. Det finns tre varningslampor. Vad betyder den som blinkar.

Inget oljetryck!

Jag öppnar för motorn och kollar olja. Gott om olja, ren och fin. Letar efter tryckgivaren. Jaha. Där är givaren till vattentemp. Alldeles ovanför svänghjulet (motorn ligger med cylindrarna åt vänster) är kännaren av oljetrycket. Där! Jag skruvar loss den och blåser i den och skakar och lyssnar. Ingenting.Den långa remmen från svänghjulet är generatorrem och den kortare driver vattenpumpen. Dags  att prova igen. Motorn springer igång lika lätt som alltid. Allt funkar som det ska HURRA !!! Det handlade om glappkontakt. Vid monteringen klämde jag till sladden lite.

I Spillersboda gästhamn ligger man långsides den 40 m långa flytbryggan, på båda sidor. Kostar per dygn 200 kr EFTER att man legat där två dygn. Elen kostar inget, men kopplas inte på förrän gatlyset tänds. Byns sopsortering på bryggan. That’s it.

Båtmacken, en Gulfskylt hänger på ett litet hus vid bryggan, har ett namn, som är så roligt att det nästan kan komma från Kamratposten: SpillOil. Jag älskar sån humor!-Frågar på macken efter någon plats ett lägga båten.
”Fråga Ahmed, marockanen som äger affären.”
Jo, han har koll på allt.
”Båtklubbens Y-bommar ligger med 2,5 m avstånd. Du ska ankra mot ön mittemot. Två ankare i aktern och två linor i land. Jag håller ett öga på den från affären. Vad har du för telefon?”

Nu ligger båten mot ön och jag tar jollen och ror iland och tar  7-bussen i morgon.

God natt.

Vilken dag! I går gjorde jag endast en liten förflyttning till en annan av de otaliga naturhamnarna på öarna runt ikring Finnhamn.

Jag sitter ofta och läser. Snart måste jag hitta ett ställe, som gästhamnen i Nynäshamn, där jag kan byta mina böcker. Lämna en bok och ta en annan.

Här låg ca tjugo båtar av alla de storlekar. Titta på skutan i bakgrunden. Jag tror de var ca 10 pers i besättningen.

Dagen därpå hade jag siktet inställt på Siaröfortet. Jag kom iväg ovanligt tidigt, redan kl 10.

Under första världskriget kom man på att Vaxholms fästning nog var föråldrad och borde ersättas med en anläggning längre från huvudstaden. Nästan mitt i den stora farleden till / från Stockholm byggde man ett rejält fort. Det heter Siaröfortet, men ligger inte på Siarö utan på ön intill, Kyrkogårdsön. Troligen var den här ön billigare i inköp eller var det någon som, med rätta, tyckte att ett försvarsanläggning omöjligen kan heta ”Kyrkogårdsfortet”. Ja, smaka på det, så instämmer du med all säkerhet.

På visningen var vi nog 25 pers. Guiden var strålande. Han berättade med enorm inlevelse om hur det ena fiaskot avlöste det andra. Kanonerna var från en sedan länge  skrotad pansarvärnskryssare. Dom var enormt svåra att hantera. Dom var nog bra för syns skull, och hörselns, men det som skulle stoppa de lede var en minlinje.Det finns såna även idag t.ex i Danziger gatt utanför Nynäshamn.
På bilden ovan syns skyttegraven, som var fortets närförsvar. I strandkanten låg allt som sprängts bort ur berget, för att försvåra landstigning. Mellan stranden och fortet hade man 7000m taggtråd, som låg fram-o-tillbaks, kors-o-tvärs. Det lär vara Sveriges enda K-märkta taggtråd!!!

Inne i berget gjorde vi en tur. Vid full bemanning, vilket aldrig inträffade, skulle det funnits två rum som inte dröp av fukt, ammunitionsrummet och köket. Redan före invigningen blev hela bygget utdömt p.g.a den hälsovådliga miljön. Ett år efter att det skulle tas i bruk la man ner hela skiten.Intressant!
Jag var på Utö-Landsort, dock inte inne i berget. Det var byggt för WW2. Detta för WW1. Kvar har jag Arholma och Hemse

 

 

Det är kväll och jag sitter i myslysets  varma sken och skriver och läser. Ute hörs Finlandsfärjornas parningsbröl (?). Det dimmar och verkar kallt.

Jag vet, ordet finns inte ännu. Jag skojade i skolan om adjektivet få – färre – färst. NU finns alla tre formerna i SAOL

Google är ett namn, ett substantiv. Av det har folk gjort ett verb. Ja, du använder det säkert själv. Googla! Dimma är ett substantiv …
TÄNK OM SAAB fått samma genomslag. Då skulle dom inte behövt skrota den firman.

Pratade med gubbarna igår om att proviantera. Dom rekommenderade butiken på Ingmarsö. 8 distansminuter senare la jag till i gästhamnen. Där kom en mycket trevlig dam och mötte mig. Jag fick veta att affären låg på andra sidan viken och att jag fick låna en roddbåt. Jag promenerade, doctors orders, 20 min var väg. Affären var bra, men ”parkeringsavgiften” i gästhamnen kostade 60 kr. Övernattning kostar 250.

Jag drog igång järngenuan och for mot Finnhamn.Där finns en naturhamn på Jolpan med öglor i berget

 

 

På vägen (stigen) genom skogen till byn fann jag den här lekplatsen för vuxna barn. Den  såg häftig ut!

Restaurangen såg ganska sunkig ut på utsidan, men var fräsch o fin inuti. Strömmingen var vacker och god.

 

Öl från Nynäshamns Ångbryggeri.

Mycket knaprigt knäckebröd med vispat smör med salt och ”något purjotjosan”