Den gångna veckan har jag haft en förstärkning av bemanningen med tre olika intresserade krafter.
En mycket läraktig, en väldigt på alerten att klara sig själv och en som inte gillar att seglet slår och vågorna går.
Allt funkade bra med hundarna. Det var dock att ta i att köpa flytvästar åt dom. Sylle låg helst längs in i stickkojen under sittbrunnen och Viggo fick inte gå upp från ruffen. Vi vet ju inte vad han är kapabel att hitta på. Vi kallade in honom från däck dit han smitit några ggr. OK med ett handtag på flytvästens rygg, men det är bättre att
förebygga…
Men trygghet går att finna hos matte
Då ryssarna var här på 1720-talet låg deras flotta i det som senare blev Ryssviken. För att inte låsa in sig själva i viken muddrade dom det som sedan kallas Ryssundet.
Där gick vi genom. Det är smalt och vi fegade med motor. Vi klarade det galant, då det nu ska vara muddrat till 2 meter
Vi kommer fram till Utö midsommardagen Det är ”knökfullt” i hamnarna, men vi finner en plats på södra bryggan mellan en IF-båt och en stor motorbåt. Vi har fått se vad våra skattepengar går till. En Viggen-rote gjorde ett helt varv runt Nynäshamn innan vi for. På Utö såg vi en polisbåt, en polisbil och tre patrullerande poliser. Viggenplanens närvaro föörsstår jag, men alla dess poliser för att hålla ordning på oss är tyvärr nödvändigt innan öl-koman slår till.
Efter att i Dalarö blivit lämnad av familjen. Bytte jag drivremmar till generator och vattenpump. Det är ganska lättmekat. Olje-påfyllning och -sticka finns också direkt innanför trappan ner till ruffen.











Straxt efter jag börjat dagen gick jag genom Djupsundet. Jag har en kärlek till smala sund. I tonåren seglade jag på Västkusten och där fanns många spännande sund att erövra. Nu blev det ingen bild där det är som smalast, då jag var fullt upptagen med att följa två enslinjer. Helt i min smak. På väg in i sundet började det skrika från ett motorlarm. PANIK i bygget! Leta fram instruktionsbok! Det var ett larm, som gick på då motorn inte fick någon kylning. Jag lät den svalna en stund och sedan var allt frid och fröjd.


Sen förmiddag lämnade jag ”Peking”. SMHI hade 180 gr fel i sin vindprognos, så det blev att starta järngenuan (motorn). Vi tuffade på i 5.5 knop. Efter ca 6 timmar satte jag segel och precis som om det var en given signal försvann vinden. På med motor igen och så småningom fann vi vår naturhamn. Hela Bråviken och förbi Oxelösund hade jag inget bra sjökort utan seglade med Eniros sjökort, en plotter, som jag inte trivs med än och ett översiktskort på min lilla dator. Det blir först i höjd med Landsort jag kommer att ha papperskort och slippa lita enbart på elektroniken.
