På morgonen tänkte jag stanna till på Sandskär. Från denna ö till Järflotta kan man vada över. Nu reagerade jag först när jag passerat ön, så det får bli en annan dag med varmare vatten. Nu är det inte så mycket mer är 12 – 15 grader. Jag ska ju njuta och inte måsta vara så maccho.
Nynäshamns gästhamn kan ta emot ca 300 båtar. Nu var där kanske 50 – 60 st. Jag träffade några finska seglare i bastun. Det var länge sedan jag varit i en bastu, så även här var det läge att njuta, varför jag ganska snart letade mig ut genom dimman till duschen.
Det blåa sträcket? Jag frågade en nynäshamnsbo. Han sa att det fanns två, ett grönt och ett blått. Det var målat runt staden för att hjälpa passagerarna på kryssningsfartygen hitta tillbaks till sitt fartyg. Det stärker min teori att pengar föder idioti.
Nu när jag är i civilationen ska jag passa på och ta prov för att rätt dosera mitt Waran. En baggis tänkte jag. Bara att gå till hälsocentralen och bli stucken. Men ack nej, detta skulle ha planerats inför semestern, men Gunilla, hemma på lassa, fixade ner en remiss, så det löste sig. Det tog bara fem timmar, men det får jag ta för att ha de bra. Någon kontakt med nätet hade jag inte i stora staden, varför jag passar på nu när jag är på Nåttarö


Straxt efter jag börjat dagen gick jag genom Djupsundet. Jag har en kärlek till smala sund. I tonåren seglade jag på Västkusten och där fanns många spännande sund att erövra. Nu blev det ingen bild där det är som smalast, då jag var fullt upptagen med att följa två enslinjer. Helt i min smak. På väg in i sundet började det skrika från ett motorlarm. PANIK i bygget! Leta fram instruktionsbok! Det var ett larm, som gick på då motorn inte fick någon kylning. Jag lät den svalna en stund och sedan var allt frid och fröjd.


Sen förmiddag lämnade jag ”Peking”. SMHI hade 180 gr fel i sin vindprognos, så det blev att starta järngenuan (motorn). Vi tuffade på i 5.5 knop. Efter ca 6 timmar satte jag segel och precis som om det var en given signal försvann vinden. På med motor igen och så småningom fann vi vår naturhamn. Hela Bråviken och förbi Oxelösund hade jag inget bra sjökort utan seglade med Eniros sjökort, en plotter, som jag inte trivs med än och ett översiktskort på min lilla dator. Det blir först i höjd med Landsort jag kommer att ha papperskort och slippa lita enbart på elektroniken.
