Det såg nästan ut som att jag skulle resa till Wuhan i Kina, men det handlade endast om epoximålning, vilket ju får Coronaviruset att verka blekt i jämförelse.
Den här färgen är klart jobbigare, och dyrare, än den linoljefärg jag använde på tidigare båt. Nu tror jag att kommande vårarbeten går fortare än tanken
Inför arbetsdagen på varvet passar jag på att förbereda inför vintern.
Glykol i kylsystemet, sprit i toaletten och tomt i vattentanken. Bränslet tömmer jag över i ett par dunkar, för att till våren försöka ta ur tanken och få bort ev växtlighet
Jag har letat som en tok efter en liten vattenläcka och efter mycket hushållspapper och krypande fann jag läckan via propelleraxelns övre lager. Detta består av ett oljefyllt rör runt axeln med en packbox i varje ände.
Jag lossade bultar och slangklämmor och drog lite i propelleraxeln. Så enkelt var det!
Axeltätningen låg bara där och väntade på att bli omhändertagen
Det har kännts vibrationer under motorgång och nu passar jag på att byta cutlesslager (stödlager för oss vanliga amatörer), när axeln ändå är utdragen.
Det är ett rör av mässing med gummiflänsar monterade inuti. Här kommer vattnet åt att smörja.
Vinkeln mellan axel och backslag mäter jag vid monteringen
Jag har läst och blivit skrämd av att avgasknät av gjutjärn kan rosta sönder och läcka in vatten i cylindern och orsaka haveri, så det blir ett byte även av detta
Det är inget problem att segla. Det är problem med seglet
Då jag seglat en stund i hård vind ser seglet ut så här. Det har hasat ner på masten.
Detta har orsakat att sömmen vid nedersta travaren brustit, då det blev belastning i fel riktning.
Fallet har en lång splits i toppänden, vilket kan göra att det inte går ända upp, utan fastnar på blocket.
En ytterligare felkälla kan vara de gamla fall-avlastarna, som ju är gjorda till dåtidens tågvirke.
(Båten är från 1979)
Jag försökte med en provisorisk lösning; att räffla klackarna på det excentriska handtaget, men det gjorde ingen skillnad.
Att byta ut avlastarna till nya kommer nästan att fördubbla båtens värde ;).
Denna sommar har jag förlorat flera ankare.
Ett fastnade under en kätting från timmersläpens tid.
Ett under en kabel, som var lustigt omärkt när det finns moderna skyltar.
Ett, som är en nästan-förlust. Det satt fast oerhört hårt i gyttjan, så jag väntade till nästa dag. Det blåste hårt och ankaret började dragga då jag ändrat position vid bryggan.
Jag har sett ett ankare med kätting fäst på den i bild högra (övre) delen av ankaret och en lina i hålet på nedre delen. Jag tycker det blir svårt med den extra linan.
Lösning på problemet tror jag är endast en lina / kätting, som är fäst enligt bilden.
Då ankaret sitter som berget och jag drar för Victoria och fosterland händer följande:
Koppartråden (lindad 6 varv) som håller kedjan överst på ankaret går av och hela härligheten dras upp baklänges
Nästa fas blir att hitta någon slags justerbar hållare på den övre delen av ankaret, som ersättning för koppartråden/ståltråden. Den senare måste ju alltid ersättas efter en lyckad räddning av ankaret
för gammal att lära nytt
Då jag passerat Skags udde mojnade det och jag satte spinnakern. Det gick inget vidare; snurr runt förstaget och timglas. Jag kunde bärga den. Skjortan var dyblöt efteråt.
Vad gick fel???
Jag tog foto av min masttopp t.v
Grannens masttopp ser annorlunda ut.
Det röda fallet är för spinnakern.
OBSERVERA att detta viker ut ovanför förstagets infästning. Detta fall måste gå utanför förstaget annars blir det krångel, som jag upplevde.
Det blir till att göra om och göra rätt.
Intressant är att jag är den tredje ägaren sedan 1979 och ingen av de tidigare har seglat med spinnaker ???
Nåväl. Det är ju bra att något går att förbättra, för vad vore det att göra om allt var perfekt!!!???
Längre norrut än Holmön, i höjd med Umeå, kom jag inte. Jag blåste fast och ledsnade på nordliga vindar och styrde till Obbola. Oj, en sån fantstisk gästhamn. Hamnvärden var en man från Persien (Han ville inte kalla sitt hemland för dess politiska namn utan höll sig till det historiska). Världens mysigaste och hjälpsammaste person. Anläggningen med två vedeldade bastuar och stor gemensamhetslokal är i yppersta skick.
På väg norrut hade det varit tomt i hamnarna. Nu var det sex båtar i lilla Järnäsklubb och lika många på den lilla flytbryggan på Vålön utanför Ö-vik. (Var det inte två bryggor då jag seglade norrut?
Då jag sjösatte i maj, tänkte jag mig en superlång seglarsommar med siktet på Lule och Haparanda skärgårdar.
Skeppsmaln är en liten hamn innanför Skags udde
Den är väl värd ett besök.
Järnäs
På långt håll ser man den här byggnaden.
Är det en fyr, kyrka eller brandstation?
Jag har för mig att det är vandrarhemmet.
Lugn morgon och SMHI ger mig vindar från söder. Jag förbereder spinnakern för en seglats.
Allt klart.
Motorn startar fint, men oljtryckslampan lyser och larmet går.
Pumpen kollas. OK. Filtret kollas. OK. Då som vanligt är den felande länken den sista på listan. Har jag alltid sån otur, när jag tänker.
Givaren får bada i diesel, medan jag tar en kopp kaffe.
Nu är allt, som det ska. Äventyren avlöser varandra. Tur jag är ensam, när jag tränar tålamod
Nu, med lite bra flyt (förlåt vitsen) kanske det får bli Bjuröklubb i alla fall
Efter att ha felsökt kom jag så till den sista (?) felkällan. Är det vatten i bränslet?
Jomenvisst!
Varför är det man letar efter alltid på det sista stället?
Nu spinner motorn som en katt.
Helt underbart.
Det gör ju inget att motorpysslet tagit så lång tid. Det har ju i alla fall inte varit något trevligt väder att ge sig ut i.
Motorn var ju så svår att få igång. Bränslet kommer fram hela vägen till spridaren, så felet torde finns i topplocket.
Då jag tog bort insugningsröret såg jag flera staniolbitar. En hade t.om fastnat mellan ventiltallriken och sätet. Klart att det inte går att få igång motorn då.
Det ljudisolerande skumgummiskiktet i motorrummet är klätt med tunn aluminium. Det hade lossnat och sugits in. Nu får det bli ett myggnät för insuget
Då jag ändå hade skit under naglarna passade jag på att ta hand om vattenpumpen