Den varma hösten gjorde att jag funderade på båten. Det var lämplig temperatur för ett litet förberedande ryck med det jag gruvat mig mycket för; AVGASRÖRET

Delarna var införskaffade, så jag ville ta reda på hur besvärligt det skulle bli.

Mitt i bilden skymtar första delen på avgasröret, avgassamlaren. ( Detta låter pretantiöst i överkant på en encylindrig motor )

Ett djupt andetag och så var jag igång.

Jag siktade på att demontera röret fram till ljuddämparen.
Den översta bulten släppte förvånansvärt lätt. Den var inte fastrostad, som jag befarat. Den andra och den tredje gjorde mig lika förvånad. Ingen värme. Inget sågande. Bara att demontera. Kan det ha suttit ända sen båten var ny? Alltså i 41 år?
Ev har bara avgasknäet bytts. Det är ju av mässing.
Nåväl, här syns det var läckaget är.

Den koniska muffen dragen för hårt? Temperaturväxlingar och rost hjälpte till att få det att spricka???

Delarna är uppifrån och ner: Avgasknä, muff och avgassamlare.
I den översta delen kommer kylvattnet in, blandas med avgaserna och far ut genom dämpare och slang.
I mitt fall fanns det en genväg för avgaserna – före muffen och självklart ville kylvattnet följa med den kortare vägen.
Det lilla röret är för inkommande kylvatten och det grövre för utgående blandning

Svårast att demontera var gummislangen på det grövre röret

Bara att montera. Fräscht och fint.

Sommarens seglatser har varit mycket trevliga. Norrut till Bjuröklubb och söderut till Hudiksvalls skärgård

Malörten i glädjebägaren har varit allt krångel med motorn. OK, det är ju en segelbåt, men ibland är motorn en mycket välkommen uppfinning.

Det började i juni med att högtryckspumpen la av och slutade i september med att avgarröret pajade och avgaser o kylvatten

Nå, bekymren är inte slut för denna sommar, utan nu kommer det in vatten och avgaser i båten. Där var ett litet hål på avgasslangens anslutning till ljuddämparen.
Det fixade jag trots att jag har endast en armbåge per arm.
MEN säg den glädje som varar.

En båtgranne vid en brygga i H-valls skärgård. Han byter bränslefilter.
Är det kallt har han vit skjorta och slips.

Det tog ett par timmer att komma till Ulvön, där jag skulle tanka.
Då jag närmade mig, tog jag ner seglen och startade motorn. Aj, aj. aj!!!
Det som så ofta hänt senaste seglatsera, när jag behövt motorn. Den la av! Hängslen och livrem.
Jag kom in till ”snikhamnen” och fick gå 5 ggr för att fylla båtens förråd av bränsle.

Efter att ha flyttat till en lugnare plats börjar felsökningen.
Efter otaliga tester kommer jag fram till att det MÅ vara högtryckspumpen.
Allt ser helt och rent ut. Mer kan inte jag avgöra

Och då jag mixtrade med allt annat upptäckte jag att vattenpumpen läckte.

Impelleraxeln snurrade väldigt lätt. Det visar att det inte tätar mot axeln.
Byta packbox föll inom mitt kompetensområde.

När jag då äntligen började hissa segel fick jag se att någon fripassagerare gjort sig ett gömsle. Det visade sig att den ”lurken” inte var med vid avfärden, vilket förenklar det hela avsevärt