Det har varit stiltje på båtfronten ett tag, men den 22:a var det båtupptagning. Jag var i klubbstugan ca 40 minuter innan samlingen och utdelning av turordning. Trodde jag skulle vara bland de första. Där var knökfullt i stugan och jag trängde mig in som nummer 8.
Tanken var att få upp båten tidigt och börja bygga ställning och få på presenningen samma dag.

Motorn startade såå fint. Allt gick bra tills

Så är jag mycket nöjd med min seglarsommar.
Det blev ingen segling med spinnaker
Det blev inget napp dom få gångerna jag kastade med haspelspöet.
Det blev aldrig ordning på lodet och fartloggen.
Det blev ingen reda med länspumpen

MEN oj så mycket jag upplevt ändå.
Det blev lite back to basics utan avkall på komforten. Vädret var bra och jag badade mycket, så badkruka jag är. Mycket är nog lite felaktigt. Jag badade många gånger och snabbt.
Besöket i Härnösand var trevligt.
Lisbeth mönstrade på och vi drog norrut till Lövvik och till Höga Kustenbron.
Vår lilla hund Viggo var med och såg ut att stortrivas ombord.

22 september är det den andra båtlyftarhelgen i klubben.
Det går nog fortare för mig att vintra in båten i år, då jag drog flera nyttiga lärdomar vid förra torrsättningen. Det är en vacker höstdag. Alla båtar utom fyra är uppe. De flesta har fått vinterklädseln på. Vi hade en kraftig storm för någon vecka sedan, då vi fick testa alla surrningar.
Lyckliga dom som har båthus att förvara i.

När traktorföraren skulle justera vagnens placering kom däcken att vridas i sidled. Jag tänkte att det rättar till sig då jag pallar upp båten.
Hoppsan! Då jag skulle lyfta upp på den andra pallbocken, vred sig hela alltet av från bocken. Jag trodde att båten skulle välta.

Nåväl. Upp med båten på bocken igen med raka hjul.
Nu upptäcker jag att vid ”landningen” klarade inte stödhjulet av att hålla dragstången rak, utan den vred sig och hjälpte till att böja och vrida dragbalkarna.

Bägge balkarna ser ut på detta vis.
Det behövs en gassvets och ett par fyrkantrör för att rikta och förstärka. Det ska ju endast hålla för en transport om 2 gången 200m med och lika långt utan båt, så det är ingen fara.

Den kommer i sjön till våren igen

För ca ett år sedan slutade givaren för temp, djup och fart att fungera. Garmin support var snabba att kolla instrumentet och skicka ett nytt. I början av juli, då jag sjösatte fungerade det inte. Jag trodde att det var något installationsfel jag gjort och väntade med åtgärd.

Straxt före semestern skickade jag in databoxen för kontroll, så nu hoppas jag på att allt ska fungera till upptagningen 1 sept.

När databoxen funkar ska jag titta på vindmätaren, som sitter i masttoppen. Den ska också kunna läsas av via databoxen.

Efter en storstädning i kabyssen skulle jag pumpa kölsvinet läns, men pumpen har lagt av sedan förra sommaren. Jag försökte ta loss den, men det är ett stort mysterium hur man med mänsklig hand kunnat montera den. Det behövs fler leder än armbågen för att komma åt alla muttrar. Jag ska försöka igen och då med en ”bilmekarspegel”.

Som slutkläm på mekandet ska jag prova att egentillverka Lazy Jacks.

Ny tur, samma rutt ut från hamnen till Högholmen, där jag inte hade tålamod att vänta på bastuvärmen, utan servade vincharna på rufftaket.

Det var mycket behövligt då fettet stelnat och knastren fastnat

Det var lite pilligt, men ingen avancerad teknik. I förberedelserna ingick att skaffa en tvättmugg. Middagen blev Soldatens ärtsoppa på burk. Alldeles utmärkt till att mätta och tvätta.

I år blev det 266 steg upp till lotsstugan, där jag tog den absolut

vanligaste bilden från Ulvön

Nu har jag varit utom internätets maskor. Det har varit både skönt och jobbigt.

Dom nya seglen och den släta botten gör skillnad. Att segla 6 till 8 knop är inte lika exalterande som förr. Nu är jag riktigt vän med rullfocken.
Motorn startar redan på första varvet.
Då jag fyllde vattentanken passade jag på att spola där septiktanken läckt. Det bör ju rinna ner i kölsvinet, men märkligt nog letade vattnet sig ner under kojerna i stället. Ingen förbindelse alls mellan utrymmet i förpiken och de djupare utrymmena.
Pumpen är dessutom trasig, så jag fick svampa ur allt vatten jag hällt i. Fö att få pumpen på plats har Albin säkert använt barnarbetare. Det är nästan helt omöjligt för en ståtlig Karl att nå alla muttrar på baksidan.
Lod och logg bytte jag i höstas och nu visar det sig att felet inte satt där utan troligare i datorn (centralenheten)

HÖGHOLMEN är ju ett måste med bastu. Nu är vattentempen inte så mycket över fryspunkten, så det blev lite kärringdopp över hela ceremonin. (Jo, jag har badat i isvak, men här är det långgrunt och modet svek efter fem steg.

LILLA BERGÖN Flytbryggan låg inte på plats, så det blev ankring mot berget och toa i skogen. Där bryggan brukar ligga var det nu en stor sten, vilket omöjliggjorde att förtöja där.

JÄRNÄSKLUBB
Från långt håll såg kyrkan ut som en fyr, men ju närmare jag kom desto tydligare blev det en lotsutkik, särskilt då jag var på den andra rödmålade sidan.

Hamnen har plats för två segelbåtar. Sedan är det för grunt för annat än motorbåtar.

Restaurangen är alldeles nybyggd. Dusch och toa är helkaklade och mycket trevliga.

NORRBYSKÄR blev en stark upplevelse över vilken jag gjort en särskild sida

HOLMÖN är en fin ö med en trevlig by i den norra delen av ön. El, vatten, WC och dusch.

Jag gick sakta in i hamnen och tog ut svängen för att kolla läget och gå in fint till kajen. Efter ett tag märkte jag att båten inte rörde sig. Inga stora problem; jag kom enkelt loss. Senare fick jag veta att färjan rör upp sand från botten. Denna lägger sig i en lång bank straxt framför den fina sandstranden.

Livsmedelsbutiken var stor.

Museet var mycket trevligt.

HOLMÖGADD har även den fått en egen sida

Detta var en superhemlig ö, vilket framgår av kartan till vänster

TJÄRÖSKÄR
Här är en stor rejäl kaj att ligga långsides vid. El, dass och vatten för 50 kr Bryggan ligger mitt i farleden, men trafiken, som består av dom, som bor på öarna upphör ganska tidigt

TROLLÖN

Se hur nära stranden jag kom. Det är ju som på Höga kusten, trots att Trollön utanför Husum ”inte hör dit”. Vattnet nådde upp på halva vaden då jag klev ner från fören. Dom ”halva bockarna” gör att man kan gå torrskodd iland.

SXK:s årsbok ljuger om bastu och brygga

Nu sitter jag hemma i godan ro medan väderprognosen talar om 20 sekundmeter i byarna och regn.

”Det är skönt att stugan är ihålig”, brukade Moster Ruth säga

Tur jag har nåt att göra i båten vid nästa seglats.
mmm

Bondepraktikan
Maj, juni, juli och augusti anses av hävd vara sommarmånader.

Båten blev klar efter flera veckors arbete. Sjösättningen blev ca 10 dagar efter den sista gemensamma.

Kvar att göra är att montera solcellerna och försöka få eldragningen snygg.

Jag glömde titta på vattenlinjen för att se hur mycket högre den är nu.

Motorn startade på första försöket. Det får jag tacka Gunnar Nordin för. Han gjorde ett bra jobb med renoveringen.

Jag tuffade bort till mastkranen, där jag fick hjälp av Hans att masta på.

Oj, så många olika teorier det finns om det enda rätta sättet. Vi resonerade igenom ritualen, eftersom jag aldrig gjort detta förr. Vi blev helt eniga om tagen. Efteråt kom vi fram till att alla grejor i toppen kan man vänta med tills masten är på plats och då går man tillväga så som bilden visar. Dom olika givarna till instrumenten mår bäst av att slippa stångas med lyftwiren.

Här, 13,5 meter över vattnet har jag en fin-fin utsikt.

Hans är kranförare ute på Nordsjön och manövrerar upp till 70 ton, så det här var en lätt match för honom.

Jag otrivdes absolut inte, utan hade en riktigt trevlig stund. På nervägen tejpade jag vantspridarnas yttre ändar för att skydda seglet mot nötning

Kölen grundade jag med en 2-komponent sprayfärg. Då den väl var på plats kollade jag på burken efter torktid.
Jo, 96 timmar
Då är det ju inget annat att göra än att vänta. Ja, under väntetiden kunde jag ju montera ”staketet”, läslampor med USB-uttag och solpanelen.
Den senare ska ligga på ruffens tak, som sluttar mot fördäck. Jag gjorde en sån montering på Expressen, så nu gör jag likadant på den här.

Alltså borra ett hål genom yttertaket in till utrymmet mellan de båda taken och dra kablarna mot batteriet.
Det var lätt förra gången, så det är bara att köra på i känd stil.
Jag borrade hål och förde in en kabel mellan taken mot ena sidan av ruffen. Kabeln var för mjuk, så den fann egna vägar och kom inte alls dit jag ville.
Jag provade att styra den med två hopsvetsade svetstrådar. Hålet i taket var för klent. Jag borrade upp ett större OCH hamnade genom innertaket.
Många tårar och fula ord.

Jag klättrade ner och slipade den spacklade kölen. Det kändes bättre efter det.-

Det finns alltid att göra…
Se om jag är listigare, när det gäller att fånga mördare, än kriminakinspektören.

I höstas skrapade jag 3/4 av båten under vattenlinjen, dock inte kölen. Bottenfärgen är sk. blödande och inte borttagen någonsin utan bara pålagd lager på lager. På rodret sitter den fruktansvärt hårt.

I förrgår tog jag mig an kölen. Jag var beredd på ett dagslångt slit med stålborsten, men det gick på under tre timmar. STOR förvåning!
Kölen har stora porer och repor, som jag kommer att spackla igen och slipa.

Det blir en härlig matt yta i gelcoaten när den kommer fram. Det som är kvar efter skrapningen sitter även det hårt fast.

Mellan köl och skrov klämmer jag in Sikaflex och sedan blir det epoxy i flera lager innan den BLANKA botterfärgen stryks på.

Visst ser det lovande ut redan nu!!!

Om en och en halv vecka är det sjösättning. Spännande att se om jag kan vara med då. Annars får det bli en privat historia

Solen gassar. Det är vindstilla. Täckningen har klarat sig mycket bra. Det är bara att sätta igång med det stora jobbet nedanför vattenlinjen;

Slipa, spackla, slipa, spackla, slipa, plasta, slipa, plasta, slipa, plasta, slipa, plasta, slipa, måla, måla, måla

Den 12:e och den 26:e maj har vi sjösättningar.

Troligen blir det den senare