Blogg

Det såg verkligen mörkt ut med det trasiga spridarfästet. Jag tog kontakt med olika firmor, men de svarade inte. Kanske tyckte dom att det var för gamla grejer.
Ägaren till Svetsteknik i Östersund är en man som gillar att klura på problem. Det här var nog ganska lätt, eftersom det blev relativt billigt.
Spridaren är nu i skick som ny.

Även fartlogg och ekolod är åtgärdade. Nu får det gärna skynda sig att bli sommar igen

Båten på land och täckställningen rest. Det var ett riktigt pyssel att få till den rätt utan att ha sett den förut.
Jag skarvade med en slangbit för att få till svängen på ”takfoten”.

Det blev lite tid över då jag kunde känna på bottenfärgen. Jag gjorde halva båten på ren inspiration. Vid upptagningen hade jag använt högtryckstvätten för att ta bort det lösa. Det lossnade inte så mycket.

Dagen därpå fick jag hjälp av Ingmar och hans traktor att få upp presenningen. Det är en riktig rejäl sak. Den går knappast att få upp på båten för hand.

Dagen efter var jag riktigt mör i armarna och kunde endast skrapa ca tredjedelen av botten på styrbordsidan. Sedan gav jag upp och for hem.

På kölen ska jag borsta bort färgen med roterande stålborste.

Målet med hela operationen är att epoxybehandla ytorna under vattenlinjen, så att dom blir vattentäta. Det låter helt osannolikt att en plastbåt av den här storleken blir ca 75 kg tyngre vid upptagningen jämfört med sjösättningen. Plast är väl vattentätt, eller ….

I god tid innan jag skulle till mastkranen, startade jag motorn. Den puttrade på så glatt och trivsamt medan jag hängde ut fendrar. På väg (kan man säga det på sjön?) till kranen började Yalmar konstra. (Motorn är av märket Yanmar, så jag försvenskar och döper den.)
Till bryggan kom jag och la till helt snyggt. Ingmar fanns där för att hjälpa mig.
Vi förberedde genom att ta ur saxpinnar från vantskruvarna samt skruva upp dom på ena sidan, så att det bara skulle bli att dra ut sprintarna, för att få loss dom. Jag gjorde en stor ögla runt masten att fästa lyftkroken i.
”Allt väl? Då kör vi.”
Jag tar bort sprinten från förstaget och är på väg med det upp på bryggan då Ingmar ropar att det är något som är fel. Jag vänder mig mot honom och ser hur masten far bakåt och kraschar ner på bryggan. Ingmar ligger under, men har inte gjort sig illa. Tack o lov!

Vi klättrar upp på bryggan och inspekterar skadorna. Vindexen i toppen har fått sig en törn. Ena vantspridaren och dess fäste har knäckts, men för övrigt kan vi inte se något galet.

Det är nog på sin plats att jag kontaktar scouterna och försöker klara knop-och-knut-märket. Det var jag som inte fixade repslingan. Knopen gled upp. En pålstek och en råbandsknop, men repet var fuktigt, så kanske det var det som orsakade det hela.

Masten finner sig väl till ro bland sina likar.

Jag luftar bränslesystemet och, si på den, motorn startar och funkar klockrent tillbaka till sin plats.

Om två dagar är det upptagning…..

Nu ska jag montera kompressorn till kyllådan, som ligger under locket i hörnet på bänken.
Det blev ett byte till en bättre kyl, då jag var tvungen ta bort bänkskivan, för att kunna lyfta ur motorn. Det är lite mixter, men nu ska det bli bra.

Det snurrar i skallen av argument för och emot de olika kylsystemen.

Sötvattenkylning har glykol i kylvattnet. Det är samma vatten hela tiden i systemet, som i sin tur kyls av sjövatten. Detta salthaltiga vatten kommer inte in i motorns kylkanaler och kan alltså inte ställa till med rostskador.
Där krävs en cirkulationspump och en sådan är oftast elektrisk, vilket medför vissa nackdelar. Om säkringen eller drivremmen till den mekaniska pumpen går sönder kokar systemet …

Sjövattenkylning använder vattnet, som finns runt båten och tar in det i systemet med em mekanisk pump. Sjövattnet kommer in i motorn och gör att kanalerna rostar. Detta sker inte helt plötsligt utan tar 15 till 20 år. Om drivremmen till den mekaniska pumpen går sönder kokar systemet. Detta ger alltså hälften så många felkällor
En dieselmotor fungerar utan el.

 

 

Motorrummet är rent och fint. Jag har ingen intention att måla. Det räcker att jag kan titta ner där utan att bli smutsig. Motorn märker säkert hur fint det är och känner sig välkommen.

 

 

Rent och fint och alla sladdar på plats, men motorn vill inte starta.

Bränslet rinner så fint från tanken. Jag försöker pumpa det vidare, men det kommer inte ut en enaste droppe efter högtryckspumpen.

Jag fick tre förslag.
# ”Tryck på med tryckluft.” Hm! jag fick putsa glasögonen ganska länge efter det försöket.
# ”Tryck fram bränslet med en eldriven pump. Finns på Biltema för 250 spänn.” Det finns inget Biltema i Ö-vik och Jula hade inget förtroendeingivande.
# ”Skruva åt alla anslutningar utom den på spridaren. Dra runt motorn tills det kommer diesel där uppe.”
Jag la en bit hushållspapper under röret, för att se om det hände något. Och se, där blev lite fuktigt. Motorn fick snurra runt några var till innan jag skruvade åt anslutningen.

Där var några spännande sekunder, fast dom upplevdes som minuter, innan motorn hostade igång.

HURRA

Det lät som om smeden var igång för fullt med sin slägga. Jag tror ljudet berodde på att jag inte stängt för motorrummet.

Av sommarens alla äventyr var nog det här det gladaste !!!

Jag funderar på det här med kylsystem. Det finns två typer.

SJÖvattenkylning innebär att sjövatten pumpas in i motorns kylkanaler. Det är ett mycket enkelt system, som har den nackdelen att kylkanalerna rostar, vilket var orsaken till mitt motorstopp. Det tar 15 till 20 år.

SÖTvattenkylning innebär två kylsystem.
Ett slutet med glykol vilket förhindrar rostbildning. Där sjövatten kyler motorns kylvatten i en liten värmeväxlare. Nackdelen är att mycket hänger på en liten 12 volts cirkulationspump. Stannar den, kokar motorn fort. Ja, hur jag än vänder mig, så …..

Så nu är nästan hela köket urplockat. Längst in syns den lilla kyllådan. Den var inte helt lätt att få ur. Den var fastskruvad i bänkskivan med små-små skruvar. Nu blir det nog ett bra tillfälle att montera en kyl med kompressor. Hitanför kylen var vasken. Om jag klämmer ihop den delen av köket går det nog att få in den nya kylen.
Nu är också bänkskivan borta. Motorn är helt lös och redo att komma upp i ljuset. Med den nya mastkranen blev det en barnlek att få upp den på släpet. Lyftögla på motorn finns som standard. Nu medan motorn är borta ska jag städa hela motorrummet och ev måla det så det verkligen går att hålla efter lorten där inne.
Detta är andra gången jag använder släpet. Det börjar betala sig.

På Blocket hittade jag Gunnar Nordin. Jag sökte topplock och han hade det och många andra saker jag behöver. Yanmar YSM verkar han ha en viss kärlek för.
”Det är en lättsam motor att jobba med. Det är enkelt att byta lager, men spridarjustering måste någon kunnig person göra åt mig.”

Om du behöver delar, uppmuntran och tips, bör du absolut vända dig till Gunnar Nordin 017 15 39 23 med adress i Bålsta

Nu, efter lång väntan, har domen fallit.
Det var som jag fruktade, läckage från kylkanalen till insugningsröret.
Då blir det en renovering av cylindertopp, cylinderlopp med byte av kolvringar och nya lager.
Då kommer motorn att fungera i 15 – 20 år till. Den har ju funkat sedan -79, vilket är 37 år. Att den stått emot saltvatten så länge är en bragd.

Nästa steg blir att lyfta motorn ur båten och transportera den till en bra verkstad.
Det senaste jag lärt mig är, att motorn är en förkammardiesel. Detta innebär att själva förbränningen sker utanför cylindern i ett litet utrymme i locket, vars öppning går att se till höger uppe i bilden. Det ger en tystare förbränning och gång

 

Nu har motorfirman försökt en hel vecka att lossa spridaren, så att dom kan blästra och leta hål i toppen. Den ligger i ett dieselbad, men rosten släpper inte för det. Resultatet från den här undersökningen blir helt avgörande för det fortsatta arbetet.
Snart må jag väl kasta in handduken till motorfirman och köpa ett begagnat lock

Topplocket på den här motorn bör nog kallas cylinderlock, eftersom motorn ligger ner med cylindern vågrätt åt styrbord.

Nåväl, åtkomligheten är inte såå bra på styrbordsidan. Jag försökte få bort spridaren, men gick totalt bet på den uppgiften. Då insugningsröret var borta såg jag vatten vid ventilen.

Det var tur att allt inte gick så lätt, för då hade jag inte gjort den upptäckten. Topplocket måste bort.
Det är mycket mixter med att lossa motornfästena och baxa den åt babord och lyfta lite. Då ser jag att det  är fullt med rostavlagringar i kylkanalerna. Tänk att det kan täppa till så mycket ….

Nu är locket i alla fall i trygga händer. Hoppas dom klarar av arbetet fort, innan jag glömmer hur allt satt ihop

Dottern med familj följde med på en liten tur. Yngste pojken tyckte det var hel-läskigt när det lutade, men fann säkerhet i pappas famn. Vi gick till Högholmen och flytbryggan där.
Pojkarna for som skottspolar iland med varsin håv så fort båten nuddade bryggan. När det sedan var dags att äta, fick vi nästan bära dom under protest till matbordet. Dagen efter blev det besök på Ulvön. vi samlade lite kulturpoäng genom att vandra genom byn, samt lyssna på Sven, som har ett otroligt stort kunnande

Sven följer inget manus, utan berättar alltid ur hjärtat, så det blir alltid nya, intressanta och trevliga historier. Han har ett STORT hjärta

 

 

 

 

266 trappsteg, fick jag det till på vägen upp till lotsutkiken. Det var nog endast jag, som räknade, ety det finns såå mycket intressantare att göra på vägen.

Jag gissar att det finns miljontals bilder, som den här

Tredje etappen gick till Mjältön, Sveriges högsta ö. Den seglingen startade ungefär mitt i bilden ovan. Det var fin vind och alla var nöjda, men sedan när vi kom ut på havet, för att runda Södra Ulvön, blev det stora vågor och ganska hård vind. Det stampade och stänkte. Yngste man i besättningen ogillade situationen inte fullt lika mycket, som under gårdagen. Då vi rundade Ulvöns sydspets och fick en god slör, blev alla glada igen.

Styrman håller koll horisontellt och navigations-officeren tar solhöjden

Vi hade båten full av spön och drag en mass, men det var håvandet, som var det verkligt intressanta. Det är ju klart, egentligen, att då man nästan ser sitt byte i vitögat, att det är spännande

Det är mycket vackra små fiskar dom fångar

 

 

 

 

 

Fram emot kvällen kunde vi samlas för att grilla korv.

Det är ett kapitel för sig, det här med att grilla med barn, så det tar vi inte nu.

Ö-viks kommun och landsting är mycket generösa. Dom ordnar, så att det finns ved till grillar och bastuar (Kan det heta så i flertal???) på en hel drös med holmar.

”Hoppas vind vänder, tills jag ska hem”, sa käringa som rodde i motvind.
Det var lite så för oss, men sista biten till hemmahamnen blev det en liten seglats med seglen åt båda håll, dvs. ”segla svan”

Nu var det hög tid att ta itu med motorproblemet. Efter allt resultatlöst jobb i S-vall med motorn, blir det bara intressantare. Efter att ha eliminerat felkälla efter felkälla är jag nu helt övertygad om att det är spridaren som kladdat igen. Dock finns en risk att det är spridarpumpen, som är bov i dramat. Positivt tänkande gör att jag nu är bekymret helt på spåret.
Se så genialt konstruktören gjort för att åtkomligheten ska vara riktigt bra.