Blogg

Topplocket på den här motorn bör nog kallas cylinderlock, eftersom motorn ligger ner med cylindern vågrätt åt styrbord.

Nåväl, åtkomligheten är inte såå bra på styrbordsidan. Jag försökte få bort spridaren, men gick totalt bet på den uppgiften. Då insugningsröret var borta såg jag vatten vid ventilen.

Det var tur att allt inte gick så lätt, för då hade jag inte gjort den upptäckten. Topplocket måste bort.
Det är mycket mixter med att lossa motornfästena och baxa den åt babord och lyfta lite. Då ser jag att det  är fullt med rostavlagringar i kylkanalerna. Tänk att det kan täppa till så mycket ….

Nu är locket i alla fall i trygga händer. Hoppas dom klarar av arbetet fort, innan jag glömmer hur allt satt ihop

Dottern med familj följde med på en liten tur. Yngste pojken tyckte det var hel-läskigt när det lutade, men fann säkerhet i pappas famn. Vi gick till Högholmen och flytbryggan där.
Pojkarna for som skottspolar iland med varsin håv så fort båten nuddade bryggan. När det sedan var dags att äta, fick vi nästan bära dom under protest till matbordet. Dagen efter blev det besök på Ulvön. vi samlade lite kulturpoäng genom att vandra genom byn, samt lyssna på Sven, som har ett otroligt stort kunnande

Sven följer inget manus, utan berättar alltid ur hjärtat, så det blir alltid nya, intressanta och trevliga historier. Han har ett STORT hjärta

 

 

 

 

266 trappsteg, fick jag det till på vägen upp till lotsutkiken. Det var nog endast jag, som räknade, ety det finns såå mycket intressantare att göra på vägen.

Jag gissar att det finns miljontals bilder, som den här

Tredje etappen gick till Mjältön, Sveriges högsta ö. Den seglingen startade ungefär mitt i bilden ovan. Det var fin vind och alla var nöjda, men sedan när vi kom ut på havet, för att runda Södra Ulvön, blev det stora vågor och ganska hård vind. Det stampade och stänkte. Yngste man i besättningen ogillade situationen inte fullt lika mycket, som under gårdagen. Då vi rundade Ulvöns sydspets och fick en god slör, blev alla glada igen.

Styrman håller koll horisontellt och navigations-officeren tar solhöjden

Vi hade båten full av spön och drag en mass, men det var håvandet, som var det verkligt intressanta. Det är ju klart, egentligen, att då man nästan ser sitt byte i vitögat, att det är spännande

Det är mycket vackra små fiskar dom fångar

 

 

 

 

 

Fram emot kvällen kunde vi samlas för att grilla korv.

Det är ett kapitel för sig, det här med att grilla med barn, så det tar vi inte nu.

Ö-viks kommun och landsting är mycket generösa. Dom ordnar, så att det finns ved till grillar och bastuar (Kan det heta så i flertal???) på en hel drös med holmar.

”Hoppas vind vänder, tills jag ska hem”, sa käringa som rodde i motvind.
Det var lite så för oss, men sista biten till hemmahamnen blev det en liten seglats med seglen åt båda håll, dvs. ”segla svan”

Nu var det hög tid att ta itu med motorproblemet. Efter allt resultatlöst jobb i S-vall med motorn, blir det bara intressantare. Efter att ha eliminerat felkälla efter felkälla är jag nu helt övertygad om att det är spridaren som kladdat igen. Dock finns en risk att det är spridarpumpen, som är bov i dramat. Positivt tänkande gör att jag nu är bekymret helt på spåret.
Se så genialt konstruktören gjort för att åtkomligheten ska vara riktigt bra.

 

En dag som alla andra.
Upp och väcka tuppen, sedan grötfrukost.
Det fläktar endast så mycket att flaggan rör sig, men jag ska iväg.
Vad är det som luktar?
Det var ett par rejäla regnskurar i går och Ortvikens pappersbruk bolmade ur sina skorstenar, så jag trodde det var något nedfall därifrån.
Nåja, efter några timmar lämnade jag S-vallsbukten och det började blåsa söderifrån. Vinden blev så småningom ca 3 ggr starkare än de utlovade 2 – 3 sekundmetrarna. Vågorna började byggas långt nere i Polen och visade resultatet för mig. Det var endast jag och en bogserare, som var ute på sträckan till Högbonden / Bönhamn. Av oss var det nog bara jag som tyckte det var jobbigt.

Och så äntligen framme. Jag kände inte igen mig, så jag förtöjde tillfälligt på bryggnocken för att leta reda på min plats.

1/ Va fel nummer.
Jag ringde upp hamnkapten och frågade om dom bytt numrering.
Han lät som ett frågetecken.
Jag hade kommit till fel brygga. Jag hittade inte hem.

2/ Jag passade på att  städa bort lorten från Ortviken, då jag upptäckte att det såg mysko ut vid toatömningshålet på däck. Då locket var bortskruvat såg jag att det var rågat med skit i tanken. Det var därför det hade hörts ett kraftigt ”BLIONGK” på morgonen, när jag spolade. I Grisslehamn hade  jag varit till septiktömningen. Efter lite strul fick jag hjälp att starta sugen. Allt lugnt, tänkte jag. Men ack nej!

3/ Genomsvettig efter allt strul med hamnplatsen, gick jag för att ta en dusch. Myntautomaten tar bara emot 5-kroningar.
”VA f-nnn!” Jag gick in till dom som satt och fikade bredvid, men dom visste inte vad som gällde. In i duschen igen och såg att sladden till myntautomaten var bortkopplad och att man skulle swischa in betalningen. Tur jag inte ringde hamnkapten. Jag tycker jag är för ogammal för senildepartementet och förklarar allt hjärnsläpp med att jag pga vågorna inte kunnat lämna rodret ens för att grabba tag i en brödbit sedan 10 timmar tidigare

Morgondagens första utflykt blir till tanktömningen

Om man sätter upp en hästsko så här över en dörr, rinner lyckan ut. Jag vill inte tro att det råder samma erfarenheter till sjöss vad gäller livbojar.

Det positiva jag upplevde igår var att jag kom fram till bryggan utanför Hjertmans utan motor.
Jag hann demontera filtren innan mörkret föll.
Jag stack ner huvet i aktre luckan bredvid tanken för att se hur filtret var beskaffat. Det var trångt och jag kröp fram vad som gick för att kunna se ordentligt. Vilken väldans tur jag hade, då jag skulle ut. Jag fick loss valkarna på magen från insidan av hålet. Ja, dom är ju inte kvar där, utan följde med ut under starka protester. Annars hade jag suttit kvar där ännu och sett strutsaktig ut.
Jo, det var ingen match att få lös delarna.

För att ladda  mentalt  för framgång i projektet, löste jag på morgonen flera sudokus  av den lättaste varianten.

Det var en gammal anordning för att skilja bort vatten. Tur att jag får byta till ett modernt med filter i och samtidigt slippa geggan som var i det gamla.

 

På plats ser det ju mycket proffsigt ut. Allt detta hann jag innan regnet, tidsenligt, kom över stan.

Kan vädret ha kalas? Det ser ut som om båtarna i hamnen ligger och flyter i något mousserande, Coca Cola av färgen att döma

 

 

Precis som jag skulle dra iväg med båten kommer Edgar ut på bryggan jag just lämnat. Gick in till nästa brygga för att möta honom.
”Jo men en sån motor hade jag i min båt innan jag slängde ut den.”
Med nya krafter och ideer ombord gjorde vi följande upptäckt. Om man tar bort koksmöbeln ovanför motorn får man MYCKET bättre åtkomst. Det var bara att lossa två skjutreglar och dra ut kasetten med skåp och lådor. Det framgår lite av bilden att det är bättre utrymme.
”Sa du inte att den är tvåcylindrig? Var är den andra cylindern, då?”
Vi checkade bränsletillförsen fram till spridaren. Så långt är allt bra, men  resten måste en fackman göra. Motorn startar inte. Det var tur att jag fick besök. Vi satt och surrade och det började regna och vinden försvann. Vilken tur jag inte for iväg.

Uppe före tuppen. Det var totalt rakvatten. OK det får bli motorgång, tills vinden kommer. 20 nM senare var jag på Sundsvallsbukten och då jag drog ner motorvarvet till tomgång, tvärstannade den.
Efter ett flertal startförsök, för att kolla om den går att få igång, insåg jag att detta inte blir någon vanlig dag i båten.

Nu ligger jag vid en brygga nedanför Hjertmans båttillbehör i S-vall.
15 timmar segling och tre tim mek. Nu har jag demonterat två filterhållare, ett vid tanken och ett vid motorn. Den första, vid tanken, saknade filter och var j-a skitigt. Det andra var rent och regelbundet bytt. I morgon ska jag försöka luska ut felet och få igång den.

Får jag inte igång motorn, blir det inte något besättningsbyte i brådrasket. Det gör mera ont än motorkrångel. Jag har ju seglat mycket helt utan motor, så det är inget problem

Problem är oftast förknippat med negativa saker, men ett problem kan vara något positivt, t.ex ett sudoku eller korsord. Ingen skulle någonsin pyssla med dom om det vore negativt.
Mitt problem just nu är att storseglet sjunker ner på masten efter ett tag, hur hårt jag än hissat det.
Just nu kommer jag inte ihåg vad låsningsgrejen till fallen heter, men troligen är den för ”snäll” mot dom moderna materialen, så att dom kan glida i låset.   Jag försöker fila och såga ett mönster som är grövre än 70-talsoriginalet. Spännande att se när jag lyckats få ett tillräckligt brutalt mönster för att slippa se seglet glida ner. Fallavlastare, kom jag fram till efter lite sök på internet.

Segling är något, som ger frisk luft under vackra sommardagar i härlig gemenskap med likasinnade. Seglingen ger även fysisk aktivitet, vackra vyer, spännande tillvaro. Vårt stora problem är att visa denna häftiga aktivitet för de unga människorna, som ju är dom som ska föra traditionerna vidare.

 

 

 

 

På restaurang Måsen avslutade jag dagens ansträngningar med ostkustens läckraste strömming. Det är inte resan, som är målet utan strömmingen-

 

 

I natt låg jag vid en av SXK:s bojar (SvenskaKryssarKlubben) .Det var enkelt om man inte skulle iland. Det var det som var tanken med lill-jollen, men den är inte använd på det viset, så det är ett klart felköp.

SMHI lovade uppehåll och N vind. Det stämde bra med den avvikelsen att vinden var 2 till 3 ggr starkare än de utlovade 2 m/s. Det störde mig inte alls, men den kunde varit mera ”foglig”, som Gustav II Adolf sa inför avresan till Tyskland och 30-åriga kriget.
Sverige ”lutar” ju lite mot NO och om vinden är nordlig, känns det så illa att kryssa, eftersom man då seglar rätt ut mot Finland då och då. Seglatsen blir ju också längre, ca 25% om inte mer.

Passerade Storjungfrun och Prästgrund, vilka båda jag velat besöka. Den senare kommer jag dock inte in i med min båt, då den går för djupt.

Tänk så mycket lättare det är med analog navigering. Min skärm är liten och ger ingen bra överblick, så det gamla hederliga sjökortet är ett måste.

Om jag har lite tumme med Eol, den grekiska vindguden, eller var det den romerska , blir det S-vall i morgon.
SKANDAL att ingen gjort i ordning bryggan på Brämön. Den har kapsejsat. Första gången jag såg den på håll, trodde jag det var ett hopp för vattenskidåkare. Hela bryggplanet 15 m lutar kraftigt mot havet. Bryggan är en jättestor betongklump som lagts ovanpå en massa järnprofiler, nerkörda i  botten. Det vet väl alla (?) att järn inte mår så bra just i gränsen mellan luft och vatten

Men mitt emot på fastlandet finns ett museejärnverk där det finns en fungerande brygga. Galtströms järnbruk

Just nu ligger jag långsides en brygga. Oftast, när det än flera båtar, måste man ligga med fören mot bryggan och ankarlina i aktern. En fender (puttifrånkudde) låter som en liten ängslig hund, som saknar sin husse. Det kan jag stå ut med, men inte fallet som hänger inuti masten och slår.

Vädret blev klart bättre än befarat. Det kom några små regnstänk, som jag inte låtsades om. Vinden var också gynnsammare. Det blev 22 nM upp till Ängskärskatens gästhamn, där jag på lite krokiga vägar fick träffa Roine.

Vi konstaterade att dom vänstra originalbultarna var av alltför mjukt järn. Roine for hem och kom straxt tillbaka med dom högra. Nu ska det väl åtminstone gå att få vattenpumpen att sluta röra sig i justeringen.

Här syns de nya bultarna på plats.
Inget mer akutmekande hoppas jag. Trodde aldrig jag skulle bli oljig om händerna när jag skaffade segelbåt.

I morgon ska jag förbi Fågelsundet och sedan är jag ute på Gävlebukten. Redan norr om Öregrund blev det färre båtar. Jag kunde räkna dom på tummarna. Stockholmarna ger sig inte längre norrut.

Dagen har varit helt suveränt fin. Sol och ca 4 knops fart.
Jag passerade Svartklubbens fyr. Söker man på Svartklubben hamnar man bara i Sthlm. Vad menar dom, månne? Vässarö passeras. Där konfirmerades jag som sjöscout och nu har jag funnit en fin natthamn på Tolvöresgrundet.
Tänk vad priserna varierar, från 350 kr i Furusund till detta.

I morgon blir det regn från kl 6 till 12 och jag försöker komma till Öregrund. Sedan på måndag och tisdag blir det uppehåll. Siktet är inställt på Eggegrund på måndag Storjungfrunpå tisdag, Hudik på onsdag Sörgårdsviken (S-vall) på torsdag, Bönhamn fredag och Näske på lördagen. Spännande att se om det håller.

Det är ca 20 nM Arholma Grisslehamn, så jag startade kl 9. Det skulle enligt prognosen blåsa 3 – 4 m/s från NO. Det gjorde det och det var mestadels en mycket stadig vind. Båten skötte sig i stort sett själv, så jag kunde göra något vettigt(?) Det tog 5 timmar. Här får man, från hamnkontoret, en fribiljett Eckerö tor, vilken jag ska utnyttja i morgon. Kl 10 från G-hamn och 18.30 från Eckerö. Jag vill se om jag kan se Signilskär från färjan. Där hade postroddarna en viloplats på vägen till Mariehamn. Sedan kom där att bli en telegrafstation.

Denna svenska uppfinning var en förbättring av en fransk kunde  visa 1 024 kombinationer. Systemet bygger på ett binärt system med 10 signalelement. Det gick att skicka ett meddelande från Sthlm till H-fors via G-hamn, Signilskär och Eckerö på bara några timmar.
1794 började man bygga ut telegrafnätet i Sverige. Till en början var det strikt militärt, för att 1837 även öppnas för civil trafik

Alldeles utanför G-hamns hamn ligger Albert Engströms lilla skrivarstuga, underhållen och i mycket bra skick och då är det naturligt att förära honom flera platser med teckningar. Den här och några till är i ett trapphus ombord Eckeröfärjan.

 

 

 

Nu ser man att jag varit utomlands.
Vädret var strålande. Tiden alldeles för väl tilltagen, då jag inte hade någon plan för aktiviteter, men 5 timmar i en härlig miljö med båtar och badstränder

Då jag strosade runt bland båtar och båthus, såg jag den här snipan. Den kan vara en kopia av de gamla postbåtarna från Gustav Vasas tid. Man har en årlig festival och tävling där dessa båtar ska ta sig över Ålands hav medelst segel och åror.

Jag har en längtan att få komma till dessa trakter med egen båt, för att då besöka Signilskär.

Understen med det amerikanska spaningstornet och avlyssningskablar samt Märkets fyr.

Märket var utom synhåll, men jag hoppas kunna ta mig till dom här platserna om något år.
Märkligast av dom alla är den sistnämnda. Då Ryssland styrde och ställde över Finland byggde dom en stor fyr med vaktarbostad på denna klippa. När sedan Finland och Sverige såg över sina gränser på skäret upptäckte man att fyren låg på svenska sidan. Aj aj, hur löser man en sådan fadäs?
Jo, man drar om gränsen. Det går ju inte att bara bjussa finnarna på territorium utan att få något i gengäld. SÅ gränsen är dragen lite kors-o-tvärs över ön. Sverige lämnade ifrån sig lite mark och fick lika mycket i utbyte. Frid och fröjd!

Nu uppstår det intressanta. P.g.a gränsen nya snirkliga dragning kan man numera stå på svenskt territorium blicka VÄSTERUT och se någon som står i Finland. Det är värt en resa dit för att ta en bild