Blogg

Att jag valde Lidö, var för att där finns möjlighet att tömma toatanken. Jag har ingen aning om hur mycket det är i den eller hur mycket den rymmer, så jag valde det säkra före det osäkra.
Toatömmaren var elektrisk, precis som i Nynäshamn och Dalarö. En manuell tömmare med pump går inte att bemästra ensam. MEN det var något elfel och krävde en elektriker. Ja, då får det bli Arholma och hamnen på östra sidan, där det finns en anläggning av sökt slag. Jättefin apparat på en flotte, vilket betyder att ingen ligger där längre än nödigt. Jag var ensam där och det är en handpump att manövrera. Även här fick jag tji.

Rodret las om med kurs Ahlmansviken på andra sidan ön eftersom den här hamnen var knökfull. Nya viken har flytbrygga och närhet till batteri Arholma, som jag ska göra ett besök på nu.

En kanon är på Arholma och den andra Ovanskär straxt österut. Ett batteri är två kanoner.) That’s it. Dom här pjäserna verkar vara de enda som är tillverkade för ändamålet. Ca 30 skott per min är klart de snabbaste jag hört om.
De ser nästan ut att vara släkt. Han vid datorn har suttit stadigt på sin post fr.o.m 1969. Lillbattingen kom in just nu.
Operatören kan se den lede Fi både på monitorn, vilken han tittar på nu, och radarn han har bredvid sig. I bägge fallen kan han med en enkel pedal avfyra skott mot sjö- och / eller landmål.

 

Det här skumögda trollet är bara fejkat: det är ett laserinstrument t:v och en kamera t:h. Dom ska hjälpa operatörerna att ”se”

Fantomen och jag är båda snabbare än tanken. I morse kom tanken ifatt mig efter ca en timme. Jag upplevde seglingen så tyst och trivsam. Plattläns, tystnaden och sol. JOLLEN ! Det var bara att vända tillbaka dom 6 nM (nautiska milen = distansminuter = Ca 6x 1,8 km)
Resten av resan var OK. Jag såg en färja från Silja Line på avstånd, inga ubåtar eller sälar, men ca en halv timme från Lidö kom det ett rejält regn

Att det blev Lidö och inte Fifång eller Arholma berodde på vinden. Fifång låg helt fel. (Sven Yrvind säger att om man har motvind, så är man på väg åt fel håll) Den förhärskande vindriktningen på ostkusten sommartid ska vara sydlig, men vindguden Eol är väl lite blåst eftersom han gör så här. I morgon fortsätter jag mot Arholma för att därstädes kika på kanonbatteriet. På Lidö gick jag till restaurangen för att äta strömming. Icke sa Nicke. Det blev en öl för 65 kr och en förrätt ”Variation på tomat” för 135:-
Jag siktade in mig på Bullens pilsnerkorv till varmrätt

Det hade blåst mycket från söder och ankarna hade draggat lite, men allt var bra. Det blåste lite när jag kom fram och Ahmed ville gärna skjutsa ut mig. Tack, tack.

Jag vadade iland och lossade båda förtöjningarna. Båten gled ut i vinden och jag tog hem det ena ankaret. Jag såg att Ahmed höll ett litet öga åt mitt håll, Han är väldigt snäll och hjälpsam, vilket visade sig när jag skulle ta upp ankare nr 2.
Från att ha varit fäst i aktern tog jag linan med mig till fören, för att få båten mot vinden. Det gick bra enda tills jag såg kättingen, som är sista biten till ankaret och ca en meter. DÅ tog det stopp. Jag orkade inte mer. Jag fick en deja vue- upplevelse från när jag sommaren före hjärtoperationen var i Snikviken på Ulvön och grannen hade lagt sin ankarlina över min och jag tog upp bägge ankarna på ca 15 kg. Nu är jag frisk och stark, så det var inget problem med kroppen utan med det jag fiskade upp med mitt ankare.

Jag jobbade och joxade på alla de sätt, utan resultat. Då, plötsligt kom Ahmed ut till mig. Vi mixtrade på men lyckades inget vidare, förrän jag tog båtshaken och försökte hugga odjuret, när Ahmed fått upp det till ytan. Det fungerade. Jag krokade i något, som var stelt och långt. Riktigt långt. Vi gissade på vatten- eller avloppsledning.  Möjligen elkabel. Det var bara det att den låg mitt i sundet och inte mellan ön och fastlandet.

Jag höll vidundret och Ahmed kunde kroka loss ankaret. Ja, vi löste problemet till slut. Ankaret kom upp och vi var eniga om att det hade varit ett riktigt bra äventyr.
Nu ska jag krypa ner i slafen och få lite sömn. Det blåser och guppar, men jag brukar kunna sova trots det.

I boken Hamnguiden läste jag att Spillersboda är en utmärkt plats för byten av besättningar. Bra bussförbindelse med yttervärlden, framför allt Norrtälje.
Jo, buss finns, en båtmack och en affär. Det verkar mest som världens ände.
I Furusunds gästhamn vill Promarina ha 350 kr per dygn. Tjena! Släng er i väggen!!

Allt detta mixtrande sker inför min resa till Östersund, för att se om staden och alla är kvar. Det är nog inte så många, som kommer ihåg mig nu, efter så här lång bortavaro.

Jo, jag hade sovmorgon i morse. Där var en båt kvar i naturhamnen, då jag drog igång motorn, för att komma ut.

Motorn startade så fint. MEN en varningslampa lyste och summern skrek. PANIK!!! Stanna motorn. Ta fram instruktionsboken. Det finns tre varningslampor. Vad betyder den som blinkar.

Inget oljetryck!

Jag öppnar för motorn och kollar olja. Gott om olja, ren och fin. Letar efter tryckgivaren. Jaha. Där är givaren till vattentemp. Alldeles ovanför svänghjulet (motorn ligger med cylindrarna åt vänster) är kännaren av oljetrycket. Där! Jag skruvar loss den och blåser i den och skakar och lyssnar. Ingenting.Den långa remmen från svänghjulet är generatorrem och den kortare driver vattenpumpen. Dags  att prova igen. Motorn springer igång lika lätt som alltid. Allt funkar som det ska HURRA !!! Det handlade om glappkontakt. Vid monteringen klämde jag till sladden lite.

I Spillersboda gästhamn ligger man långsides den 40 m långa flytbryggan, på båda sidor. Kostar per dygn 200 kr EFTER att man legat där två dygn. Elen kostar inget, men kopplas inte på förrän gatlyset tänds. Byns sopsortering på bryggan. That’s it.

Båtmacken, en Gulfskylt hänger på ett litet hus vid bryggan, har ett namn, som är så roligt att det nästan kan komma från Kamratposten: SpillOil. Jag älskar sån humor!-Frågar på macken efter någon plats ett lägga båten.
”Fråga Ahmed, marockanen som äger affären.”
Jo, han har koll på allt.
”Båtklubbens Y-bommar ligger med 2,5 m avstånd. Du ska ankra mot ön mittemot. Två ankare i aktern och två linor i land. Jag håller ett öga på den från affären. Vad har du för telefon?”

Nu ligger båten mot ön och jag tar jollen och ror iland och tar  7-bussen i morgon.

God natt.

Vilken dag! I går gjorde jag endast en liten förflyttning till en annan av de otaliga naturhamnarna på öarna runt ikring Finnhamn.

Jag sitter ofta och läser. Snart måste jag hitta ett ställe, som gästhamnen i Nynäshamn, där jag kan byta mina böcker. Lämna en bok och ta en annan.

Här låg ca tjugo båtar av alla de storlekar. Titta på skutan i bakgrunden. Jag tror de var ca 10 pers i besättningen.

Dagen därpå hade jag siktet inställt på Siaröfortet. Jag kom iväg ovanligt tidigt, redan kl 10.

Under första världskriget kom man på att Vaxholms fästning nog var föråldrad och borde ersättas med en anläggning längre från huvudstaden. Nästan mitt i den stora farleden till / från Stockholm byggde man ett rejält fort. Det heter Siaröfortet, men ligger inte på Siarö utan på ön intill, Kyrkogårdsön. Troligen var den här ön billigare i inköp eller var det någon som, med rätta, tyckte att ett försvarsanläggning omöjligen kan heta ”Kyrkogårdsfortet”. Ja, smaka på det, så instämmer du med all säkerhet.

På visningen var vi nog 25 pers. Guiden var strålande. Han berättade med enorm inlevelse om hur det ena fiaskot avlöste det andra. Kanonerna var från en sedan länge  skrotad pansarvärnskryssare. Dom var enormt svåra att hantera. Dom var nog bra för syns skull, och hörselns, men det som skulle stoppa de lede var en minlinje.Det finns såna även idag t.ex i Danziger gatt utanför Nynäshamn.
På bilden ovan syns skyttegraven, som var fortets närförsvar. I strandkanten låg allt som sprängts bort ur berget, för att försvåra landstigning. Mellan stranden och fortet hade man 7000m taggtråd, som låg fram-o-tillbaks, kors-o-tvärs. Det lär vara Sveriges enda K-märkta taggtråd!!!

Inne i berget gjorde vi en tur. Vid full bemanning, vilket aldrig inträffade, skulle det funnits två rum som inte dröp av fukt, ammunitionsrummet och köket. Redan före invigningen blev hela bygget utdömt p.g.a den hälsovådliga miljön. Ett år efter att det skulle tas i bruk la man ner hela skiten.Intressant!
Jag var på Utö-Landsort, dock inte inne i berget. Det var byggt för WW2. Detta för WW1. Kvar har jag Arholma och Hemse

 

 

Det är kväll och jag sitter i myslysets  varma sken och skriver och läser. Ute hörs Finlandsfärjornas parningsbröl (?). Det dimmar och verkar kallt.

Jag vet, ordet finns inte ännu. Jag skojade i skolan om adjektivet få – färre – färst. NU finns alla tre formerna i SAOL

Google är ett namn, ett substantiv. Av det har folk gjort ett verb. Ja, du använder det säkert själv. Googla! Dimma är ett substantiv …
TÄNK OM SAAB fått samma genomslag. Då skulle dom inte behövt skrota den firman.

Pratade med gubbarna igår om att proviantera. Dom rekommenderade butiken på Ingmarsö. 8 distansminuter senare la jag till i gästhamnen. Där kom en mycket trevlig dam och mötte mig. Jag fick veta att affären låg på andra sidan viken och att jag fick låna en roddbåt. Jag promenerade, doctors orders, 20 min var väg. Affären var bra, men ”parkeringsavgiften” i gästhamnen kostade 60 kr. Övernattning kostar 250.

Jag drog igång järngenuan och for mot Finnhamn.Där finns en naturhamn på Jolpan med öglor i berget

 

 

På vägen (stigen) genom skogen till byn fann jag den här lekplatsen för vuxna barn. Den  såg häftig ut!

Restaurangen såg ganska sunkig ut på utsidan, men var fräsch o fin inuti. Strömmingen var vacker och god.

 

Öl från Nynäshamns Ångbryggeri.

Mycket knaprigt knäckebröd med vispat smör med salt och ”något purjotjosan”

 

 

I går var jag på Verkarna, en klubbhamn tillhörande Årsta båtsällskap. Oj, så fint. Klubben ägde ön och hamnen var som en skyddad lagun och den angränsande marken var som en trädgårdstomt med blommor och gräsmatta.

Saken var den att jag valde komma hit var för dom har en bastu. Då jag kom till bastun på kvällen var där 80 grader. Jag la in några vedträn, som jag brukar göra på Höga kusten, sen gick jag ut och klädde av mig. Åter i bastun efter några minuter visade termometern 100. Aggregatet var så in i den effektivt. Jag har aldrig varit med om dess like. Otroligt skönt och behövligt.

I morse fick jag meka igen. Det var vattenpumpen som spökade. Det ser ut att vara nära gängpaj på bultarna som håller fast den. Efter ca timmen for jag till Dalarö.

Tror det här är min bästa bild av monumentet

 

 

 

 

Undrar om pojkarna är frivilligt i den lilla släpjollen??

I Dalarö tankade jag  för första gången på en båtmack. När jag redan var var i civilisationen passade jag även på att tömma toatanken.Om jag beskriver det på ett lite vulgärt sätt, var det (ja, just det) skitlätt.

Det var en  liten jungfrufärd med pysslet i hamnen. Sedan bar det iväg norrut över Jungfrufjärden till Nämdö. Jag hade fått för mig att här skulle finnas brygga, handelsbod o bastu. Det enda jag fick tji. Det var ca 3 – 4 m/s medvind nästan hela dagen. Där hade varit på siin plats att ligga och sola på däck. I morgon siktar jag på att finna en bastu

I morse stod jag inför valet att stanna i min skyddade hamn eller ge mig av norrut. SMHI hade gått ut med kulingvarning för norra Östersjön, men samtidigt  talat om att det skulle mojna till 3 – 4 m/s. (Det var väl en sån där kluringvarning) Vi var ett par båtar, som drog iväg. Jag styrde kosan till Muskö och Älvsnabbenmonumentet. Ny brygga och lätt att förtöja, men oj så mjölksyran rann till på turen uppför berget.

Viken här nedanför var från 1520 fram till mitten av 1600-talet  samlingsplats för svenska flottan. Även Wasa skulle varit med vid mobiliseringen 1630, men kom ju inte så långt. Härifrån seglade Gustav II Adolf i juni 1630 med 23 fartyg och 15000 soldater. Dom fick vänta i 3 veckor innan ”vinden fogat sig”. SMHI hade inte visat att huvudsakliga vindriktningen i juni är sydlig

1719 och 1743 låg här ryska galärflottor. Första gången brände dom vad de kom över. Andra gången hjälpte dom oss mot danskarna.

1854 låg en stor engelsk flotta med bl.a linjeskepp här inför drabbningar med ryska Östersjöflottan

I våra dagar finns här hemliga båthus för svenska jagare

Ryssarna är ju varit här ofta (!?!?!)  och göt sig hemmastadda. Dom har haft med sig mjöl och gjort sitt bröd i mycket enkla stenugnar, sk ryssugnar, som man kan se lämningar efter på många av öarna häromkring.

Efter servicen av motor i förrgår skulle jag bestämma destination. Nordlig vind och regn ger ett naturligt val: söderut och en bra skyddad hamn.

SMHI spår medelvindar på 10 sekundmeter i dag och 8 i morgon dessutom från fel håll. Tre dagar ombord. Tur jag är ensam! Fast ändå. Det hade blivit en bra övning i tålamod med andra.

Om två dagar börjar jag ”klättringen” mot norr. Enligt statistiken är den förhärskande vindriktningen sydlig. Må statistiken gälla!