Författare: KarlMagnus

 

 

Motorrummet är rent och fint. Jag har ingen intention att måla. Det räcker att jag kan titta ner där utan att bli smutsig. Motorn märker säkert hur fint det är och känner sig välkommen.

 

 

Rent och fint och alla sladdar på plats, men motorn vill inte starta.

Bränslet rinner så fint från tanken. Jag försöker pumpa det vidare, men det kommer inte ut en enaste droppe efter högtryckspumpen.

Jag fick tre förslag.
# ”Tryck på med tryckluft.” Hm! jag fick putsa glasögonen ganska länge efter det försöket.
# ”Tryck fram bränslet med en eldriven pump. Finns på Biltema för 250 spänn.” Det finns inget Biltema i Ö-vik och Jula hade inget förtroendeingivande.
# ”Skruva åt alla anslutningar utom den på spridaren. Dra runt motorn tills det kommer diesel där uppe.”
Jag la en bit hushållspapper under röret, för att se om det hände något. Och se, där blev lite fuktigt. Motorn fick snurra runt några var till innan jag skruvade åt anslutningen.

Där var några spännande sekunder, fast dom upplevdes som minuter, innan motorn hostade igång.

HURRA

Det lät som om smeden var igång för fullt med sin slägga. Jag tror ljudet berodde på att jag inte stängt för motorrummet.

Av sommarens alla äventyr var nog det här det gladaste !!!

Jag funderar på det här med kylsystem. Det finns två typer.

SJÖvattenkylning innebär att sjövatten pumpas in i motorns kylkanaler. Det är ett mycket enkelt system, som har den nackdelen att kylkanalerna rostar, vilket var orsaken till mitt motorstopp. Det tar 15 till 20 år.

SÖTvattenkylning innebär två kylsystem.
Ett slutet med glykol vilket förhindrar rostbildning. Där sjövatten kyler motorns kylvatten i en liten värmeväxlare. Nackdelen är att mycket hänger på en liten 12 volts cirkulationspump. Stannar den, kokar motorn fort. Ja, hur jag än vänder mig, så …..

Så nu är nästan hela köket urplockat. Längst in syns den lilla kyllådan. Den var inte helt lätt att få ur. Den var fastskruvad i bänkskivan med små-små skruvar. Nu blir det nog ett bra tillfälle att montera en kyl med kompressor. Hitanför kylen var vasken. Om jag klämmer ihop den delen av köket går det nog att få in den nya kylen.
Nu är också bänkskivan borta. Motorn är helt lös och redo att komma upp i ljuset. Med den nya mastkranen blev det en barnlek att få upp den på släpet. Lyftögla på motorn finns som standard. Nu medan motorn är borta ska jag städa hela motorrummet och ev måla det så det verkligen går att hålla efter lorten där inne.
Detta är andra gången jag använder släpet. Det börjar betala sig.

På Blocket hittade jag Gunnar Nordin. Jag sökte topplock och han hade det och många andra saker jag behöver. Yanmar YSM verkar han ha en viss kärlek för.
”Det är en lättsam motor att jobba med. Det är enkelt att byta lager, men spridarjustering måste någon kunnig person göra åt mig.”

Om du behöver delar, uppmuntran och tips, bör du absolut vända dig till Gunnar Nordin 017 15 39 23 med adress i Bålsta

Nu, efter lång väntan, har domen fallit.
Det var som jag fruktade, läckage från kylkanalen till insugningsröret.
Då blir det en renovering av cylindertopp, cylinderlopp med byte av kolvringar och nya lager.
Då kommer motorn att fungera i 15 – 20 år till. Den har ju funkat sedan -79, vilket är 37 år. Att den stått emot saltvatten så länge är en bragd.

Nästa steg blir att lyfta motorn ur båten och transportera den till en bra verkstad.
Det senaste jag lärt mig är, att motorn är en förkammardiesel. Detta innebär att själva förbränningen sker utanför cylindern i ett litet utrymme i locket, vars öppning går att se till höger uppe i bilden. Det ger en tystare förbränning och gång

 

Nu har motorfirman försökt en hel vecka att lossa spridaren, så att dom kan blästra och leta hål i toppen. Den ligger i ett dieselbad, men rosten släpper inte för det. Resultatet från den här undersökningen blir helt avgörande för det fortsatta arbetet.
Snart må jag väl kasta in handduken till motorfirman och köpa ett begagnat lock

Topplocket på den här motorn bör nog kallas cylinderlock, eftersom motorn ligger ner med cylindern vågrätt åt styrbord.

Nåväl, åtkomligheten är inte såå bra på styrbordsidan. Jag försökte få bort spridaren, men gick totalt bet på den uppgiften. Då insugningsröret var borta såg jag vatten vid ventilen.

Det var tur att allt inte gick så lätt, för då hade jag inte gjort den upptäckten. Topplocket måste bort.
Det är mycket mixter med att lossa motornfästena och baxa den åt babord och lyfta lite. Då ser jag att det  är fullt med rostavlagringar i kylkanalerna. Tänk att det kan täppa till så mycket ….

Nu är locket i alla fall i trygga händer. Hoppas dom klarar av arbetet fort, innan jag glömmer hur allt satt ihop

Dottern med familj följde med på en liten tur. Yngste pojken tyckte det var hel-läskigt när det lutade, men fann säkerhet i pappas famn. Vi gick till Högholmen och flytbryggan där.
Pojkarna for som skottspolar iland med varsin håv så fort båten nuddade bryggan. När det sedan var dags att äta, fick vi nästan bära dom under protest till matbordet. Dagen efter blev det besök på Ulvön. vi samlade lite kulturpoäng genom att vandra genom byn, samt lyssna på Sven, som har ett otroligt stort kunnande

Sven följer inget manus, utan berättar alltid ur hjärtat, så det blir alltid nya, intressanta och trevliga historier. Han har ett STORT hjärta

 

 

 

 

266 trappsteg, fick jag det till på vägen upp till lotsutkiken. Det var nog endast jag, som räknade, ety det finns såå mycket intressantare att göra på vägen.

Jag gissar att det finns miljontals bilder, som den här

Tredje etappen gick till Mjältön, Sveriges högsta ö. Den seglingen startade ungefär mitt i bilden ovan. Det var fin vind och alla var nöjda, men sedan när vi kom ut på havet, för att runda Södra Ulvön, blev det stora vågor och ganska hård vind. Det stampade och stänkte. Yngste man i besättningen ogillade situationen inte fullt lika mycket, som under gårdagen. Då vi rundade Ulvöns sydspets och fick en god slör, blev alla glada igen.

Styrman håller koll horisontellt och navigations-officeren tar solhöjden

Vi hade båten full av spön och drag en mass, men det var håvandet, som var det verkligt intressanta. Det är ju klart, egentligen, att då man nästan ser sitt byte i vitögat, att det är spännande

Det är mycket vackra små fiskar dom fångar

 

 

 

 

 

Fram emot kvällen kunde vi samlas för att grilla korv.

Det är ett kapitel för sig, det här med att grilla med barn, så det tar vi inte nu.

Ö-viks kommun och landsting är mycket generösa. Dom ordnar, så att det finns ved till grillar och bastuar (Kan det heta så i flertal???) på en hel drös med holmar.

”Hoppas vind vänder, tills jag ska hem”, sa käringa som rodde i motvind.
Det var lite så för oss, men sista biten till hemmahamnen blev det en liten seglats med seglen åt båda håll, dvs. ”segla svan”

Nu var det hög tid att ta itu med motorproblemet. Efter allt resultatlöst jobb i S-vall med motorn, blir det bara intressantare. Efter att ha eliminerat felkälla efter felkälla är jag nu helt övertygad om att det är spridaren som kladdat igen. Dock finns en risk att det är spridarpumpen, som är bov i dramat. Positivt tänkande gör att jag nu är bekymret helt på spåret.
Se så genialt konstruktören gjort för att åtkomligheten ska vara riktigt bra.

 

En dag som alla andra.
Upp och väcka tuppen, sedan grötfrukost.
Det fläktar endast så mycket att flaggan rör sig, men jag ska iväg.
Vad är det som luktar?
Det var ett par rejäla regnskurar i går och Ortvikens pappersbruk bolmade ur sina skorstenar, så jag trodde det var något nedfall därifrån.
Nåja, efter några timmar lämnade jag S-vallsbukten och det började blåsa söderifrån. Vinden blev så småningom ca 3 ggr starkare än de utlovade 2 – 3 sekundmetrarna. Vågorna började byggas långt nere i Polen och visade resultatet för mig. Det var endast jag och en bogserare, som var ute på sträckan till Högbonden / Bönhamn. Av oss var det nog bara jag som tyckte det var jobbigt.

Och så äntligen framme. Jag kände inte igen mig, så jag förtöjde tillfälligt på bryggnocken för att leta reda på min plats.

1/ Va fel nummer.
Jag ringde upp hamnkapten och frågade om dom bytt numrering.
Han lät som ett frågetecken.
Jag hade kommit till fel brygga. Jag hittade inte hem.

2/ Jag passade på att  städa bort lorten från Ortviken, då jag upptäckte att det såg mysko ut vid toatömningshålet på däck. Då locket var bortskruvat såg jag att det var rågat med skit i tanken. Det var därför det hade hörts ett kraftigt ”BLIONGK” på morgonen, när jag spolade. I Grisslehamn hade  jag varit till septiktömningen. Efter lite strul fick jag hjälp att starta sugen. Allt lugnt, tänkte jag. Men ack nej!

3/ Genomsvettig efter allt strul med hamnplatsen, gick jag för att ta en dusch. Myntautomaten tar bara emot 5-kroningar.
”VA f-nnn!” Jag gick in till dom som satt och fikade bredvid, men dom visste inte vad som gällde. In i duschen igen och såg att sladden till myntautomaten var bortkopplad och att man skulle swischa in betalningen. Tur jag inte ringde hamnkapten. Jag tycker jag är för ogammal för senildepartementet och förklarar allt hjärnsläpp med att jag pga vågorna inte kunnat lämna rodret ens för att grabba tag i en brödbit sedan 10 timmar tidigare

Morgondagens första utflykt blir till tanktömningen

Om man sätter upp en hästsko så här över en dörr, rinner lyckan ut. Jag vill inte tro att det råder samma erfarenheter till sjöss vad gäller livbojar.

Det positiva jag upplevde igår var att jag kom fram till bryggan utanför Hjertmans utan motor.
Jag hann demontera filtren innan mörkret föll.
Jag stack ner huvet i aktre luckan bredvid tanken för att se hur filtret var beskaffat. Det var trångt och jag kröp fram vad som gick för att kunna se ordentligt. Vilken väldans tur jag hade, då jag skulle ut. Jag fick loss valkarna på magen från insidan av hålet. Ja, dom är ju inte kvar där, utan följde med ut under starka protester. Annars hade jag suttit kvar där ännu och sett strutsaktig ut.
Jo, det var ingen match att få lös delarna.

För att ladda  mentalt  för framgång i projektet, löste jag på morgonen flera sudokus  av den lättaste varianten.

Det var en gammal anordning för att skilja bort vatten. Tur att jag får byta till ett modernt med filter i och samtidigt slippa geggan som var i det gamla.

 

På plats ser det ju mycket proffsigt ut. Allt detta hann jag innan regnet, tidsenligt, kom över stan.

Kan vädret ha kalas? Det ser ut som om båtarna i hamnen ligger och flyter i något mousserande, Coca Cola av färgen att döma

 

 

Precis som jag skulle dra iväg med båten kommer Edgar ut på bryggan jag just lämnat. Gick in till nästa brygga för att möta honom.
”Jo men en sån motor hade jag i min båt innan jag slängde ut den.”
Med nya krafter och ideer ombord gjorde vi följande upptäckt. Om man tar bort koksmöbeln ovanför motorn får man MYCKET bättre åtkomst. Det var bara att lossa två skjutreglar och dra ut kasetten med skåp och lådor. Det framgår lite av bilden att det är bättre utrymme.
”Sa du inte att den är tvåcylindrig? Var är den andra cylindern, då?”
Vi checkade bränsletillförsen fram till spridaren. Så långt är allt bra, men  resten måste en fackman göra. Motorn startar inte. Det var tur att jag fick besök. Vi satt och surrade och det började regna och vinden försvann. Vilken tur jag inte for iväg.

Uppe före tuppen. Det var totalt rakvatten. OK det får bli motorgång, tills vinden kommer. 20 nM senare var jag på Sundsvallsbukten och då jag drog ner motorvarvet till tomgång, tvärstannade den.
Efter ett flertal startförsök, för att kolla om den går att få igång, insåg jag att detta inte blir någon vanlig dag i båten.

Nu ligger jag vid en brygga nedanför Hjertmans båttillbehör i S-vall.
15 timmar segling och tre tim mek. Nu har jag demonterat två filterhållare, ett vid tanken och ett vid motorn. Den första, vid tanken, saknade filter och var j-a skitigt. Det andra var rent och regelbundet bytt. I morgon ska jag försöka luska ut felet och få igång den.

Får jag inte igång motorn, blir det inte något besättningsbyte i brådrasket. Det gör mera ont än motorkrångel. Jag har ju seglat mycket helt utan motor, så det är inget problem

Problem är oftast förknippat med negativa saker, men ett problem kan vara något positivt, t.ex ett sudoku eller korsord. Ingen skulle någonsin pyssla med dom om det vore negativt.
Mitt problem just nu är att storseglet sjunker ner på masten efter ett tag, hur hårt jag än hissat det.
Just nu kommer jag inte ihåg vad låsningsgrejen till fallen heter, men troligen är den för ”snäll” mot dom moderna materialen, så att dom kan glida i låset.   Jag försöker fila och såga ett mönster som är grövre än 70-talsoriginalet. Spännande att se när jag lyckats få ett tillräckligt brutalt mönster för att slippa se seglet glida ner. Fallavlastare, kom jag fram till efter lite sök på internet.

Segling är något, som ger frisk luft under vackra sommardagar i härlig gemenskap med likasinnade. Seglingen ger även fysisk aktivitet, vackra vyer, spännande tillvaro. Vårt stora problem är att visa denna häftiga aktivitet för de unga människorna, som ju är dom som ska föra traditionerna vidare.

 

 

 

 

På restaurang Måsen avslutade jag dagens ansträngningar med ostkustens läckraste strömming. Det är inte resan, som är målet utan strömmingen-